Av Elias Johansson, Universitets-ST-läkare, PhD, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet Karotisstenos är en vanlig orsak till stroke med hög risk för återinsjuknande. En karotissubocklusion (eng. ”carotid near-occlusion”) är en mycket tät karotisstenos där kärlet distalt om stenosen har kollapsat delvis medan flödet till hjärnan kvarstår.   Även om karotisstenos är mycket välstuderat är subocklusion endast studerat i liten utsträckning. Forskningsfältet för subocklusion plågas tyvärr av förvirring på grund av att det finns två grader av subocklusion – måttlig och uttalad. Förvirringen består i att existensen av måttlig subocklusion är okänd för många. Skillnaden mellan måttlig och uttalad subocklusion avser hur pass kollapsat kärlet är distalt om stenosen; vid måttlig subocklusion är kärlet ringa kollapsat och det är lätt att missta det för ingen kollaps alls. Vid uttalad subocklusion är kärlet uttalat kollapsat med en trådliknande lumen, snarast svår att skilja från ocklusion. Vid båda formerna av subocklusion är själva stenosens lumen mycket liten och skulle ha skattats som mer än 90 procent om det inte hade funnits någon kollaps. Subocklusion ska dock alltid anges ha stenosgraden ”subocklusion” (det vill säga ingen procentgradering).   I den här artikeln kommer jag att belysa de viktigaste delarna i en nyligen publicerad systematisk översikt1,2 och ge exempel från svensk rutinsjukvård. Gängse uppfattning kontra verklighet Utifrån hur diverse forskare och kliniker uttrycker sig i tal och skrift har jag bildat mig en uppfattning om den gängse bilden av subocklusion. Den skiljer sig på flera viktiga punkter från vad som egentligen är sant.1,2 1) Gängse uppfattning: Vid subocklusion är kärlet distalt om stenosen uttalat kollapsat och detta är lätt att känna igen på olika typer av angiografi. Vid subocklusion är kärlet distalt om stenosen allt från måttligt till uttalat kollapsat. Den uttalade kollapsen är lätt att känna igen på olika typer av angiografi,...