Rörelserädsla – ett hinder för lyckad hjärtrehabilitering?

BestPractice | Jul 2016 | Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar | Bestpractice |

Av Maria Bäck, med dr, leg sjukgymnast, Avdelningen för sjukgymnastik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet Det finns i dag god evidens för att träningsbaserad hjärtrehabilitering för patienter med ischemisk kranskärlssjukdom är en behandling som minskar mortalitet och morbiditet samt har positiva effekter på livskvalitet och på flertalet av de kardiovaskulära riskfaktorerna.1,2 Det var dock inte förrän i slutet av 1950-talet som tidigare råd om vila och undvikande av fysisk aktivitet och träning efter en hjärthändelse ifrågasattes. I dag visar i stället en metaanalys att fysisk träning helst bör inledas redan en vecka efter den akuta hjärthändelsen och pågå under minst tre, men helst sex månader, för att patienten ska uppnå bäst effekt på hjärtats remodellering.3 Fysisk träning inom hjärtrehabilitering för patienter med ischemisk kranskärlssjukdom bör enligt internationella riktlinjer innefatta både konditionsträning och muskulär motståndsträning4,5 (se tabell 1). För att kunna förskriva fysisk träning enligt dessa riktlinjer måste träningsintensiteten individanpassas för varje enskild patient, och således behöver träningen föregås av konditionstest och muskeltester. Vad betyder rörelserädsla och kinesiofobi? Trots de vedertagna effekterna av träningsbaserad hjärtrehabilitering för patienter med kranskärlssjukdom är deltagarantalet lågt.6 Baserat på klinisk erfarenhet är en del patienter rädda för att röra sig efter en akut hjärthändelse. Att vara rädd för att röra sig kan anses vara en normal psykologisk reaktion i det akuta skedet efter en hjärthändelse. Däremot kan en överdriven rörelserädsla på längre sikt leda till ett undvikandebeteende inför fysisk aktivitet och träning med efterföljande negativa konsekvenser för hälsan. Studier på patienter med långvarig smärta har visat att om man i stället för att undvika det man är rädd för konfronteras med det som är hotet, det vill säga i det här fallet att röra sig, så leder det till ett snabbare tillfriskande.7 Själva begreppet rörelserädsla myntades 1995 av psykologiprofessorn Johan Vlaeyen.8 Han...