Luftvägsresistans och -reaktans påverkas vid systemisk skleros

Ellen Tufvesson | Nov 2016 | Reumatologi |

Ellen Tufvesson
fil.dr, docent, forskare,
Lungmedicin och allergologi,
Lunds universitet

Interstitiell lungsjukdom (ILD) är en allvarlig komplikation vid systemisk skleros (sklerodermi, SSc). De ogynnsamma kliniska resultaten av lungkomplikationer påtalar vikten av att tidigt identifiera patienter i potentiellt behov av behandling med immunsuppressiva läkemedel. Konventionell lungfunktionsutvärdering tillsammans med högupplöst datortomografi (HRCT) av lungorna är i dag ett standardverktyg för att definiera interstitiell lungsjukdom vid systemisk skleros.1 Det behövs dock bättre och enklare metoder för stratifiering av behandling i klinisk praxis. Impulsoscillometri (IOS) är en enkel icke-invasiv metod som görs under tidalandning och kan användas för att utvärdera luftvägarnas resistans och reaktans (kan jämföras med elasticitet). Till skillnad från konventionella metoder för lungfunktionstest (till exempel spirometri), är IOS en objektivare metod som kräver minimal samverkan från patienterna. Vid systemisk skleros kommer interstitiell lungsjukdom ofta mycket tidigt,2 och den huvudsakliga försämringen av lungfunktionen sker under de första fyra åren efter sjukdomsdebut.3 Målet var därför att undersöka om IOS skulle kunna användas för att utvärdera lungpåverkan hos patienter med systemisk skleros med kortvarig sjukdom, och om IOS skulle kunna vara användbart för att förutsäga senare lungfunktionsnedsättning. Studieupplägg Sjuttioåtta (78) patienter medverkade i studien,4 och alla uppfyllde kriterierna för systemisk skleros enligt klassificeringskriterierna.5 Sextiofem (65) av dem hade begränsad kutan systemisk skleros (lcSSc) och 13 hade diffus kutan systemisk skleros (dcSSc). Tjugosex (26) friska icke-rökare utan tidigare kända sjukdomar i andningsorganen användes som kontroller. Alla patienter var remitterade till Reumatologiska kliniken, SUS, Lund, och inkluderades efter att de konstaterats uppfylla kriterierna för systemisk skleros. Spirometri, impulsoscillometri, diffusionskapacitet (DLCO) och HRCT utfördes. Vid uppföljningsbesöket efter ett år (gjordes av 61 av patienterna) utfördes alla undersökningarna igen, utom HRCT. Kontrollerna gjorde endast ett besök, och bara lungfysiologin. HRCT-bilderna analyserades av en blindad thoraxradiolog som analyserade lungorna med avseende på omfattningen av beslöjning (ground glass opacities, GGO), retikulära förändringar, bronkiektasier, bikakebildning (honeycombing) och emfysem. Fibros definierades som närvaro...