Alkohol – risk- eller skyddsfaktor för hjärt–kärlsjukdom?

Alkohol – risk- eller skyddsfaktor för hjärt–kärlsjukdom?

Susanna Larsson | Mar 2017 | Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar | Primärvård |

Susanna Larsson
docent,
Enheten för nutritionsepidemiologi,
Institutet för miljömedicin,
Karolinska institutet

Riskbruk av alkohol är en ledande orsak till sjuklighet och mortalitet i världen.1 Låg till måttlig alkoholkonsumtion har emellertid ansetts vara gynnsam för hjärtat. Åtskilliga observationsstudier har visat att personer med måttlig alkoholkonsumtion är mindre drabbade av hjärtinfarkt än nykterister. Om alkohol är en risk- eller skyddsfaktor för hjärtsvikt och stroke är mer oklart.

Syfte
Syftet med dessa studier var att i en och samma population undersöka om det finns något samband mellan alkoholkonsumtion och risk för hjärtinfarkt och hjärtsvikt2 samt olika typer av stroke, inklusive cerebral infarkt, intracerebral blödning och subaraknoidalblödning.3

Studiepopulation och metod
Studierna baserades på data från Svenska mammografikohorten (SMC) och Kohorten av svenska män (COSM). Dessa två populationsbaserade prospektiva kohortstudier omfattar medelålders och äldre kvinnor och män i Uppsala, Västmanlands och Örebro län. De aktuella studierna inkluderade cirka 34 000 kvinnor och 40 000 män från de två kohorterna. Deltagarna besvarade i slutet av 1990-talet en omfattande enkät om sina mat- och dryckesvanor, bland annat hur ofta och hur mycket de brukade dricka lättöl, folköl, starköl, vin, starkvin och sprit. Utifrån denna information beräknades antalet standardglas alkohol som i genomsnitt intogs. Ett standardglas definierades som 12 gram ren alkohol, vilket motsvarar ungefär 33 centiliter starköl, 12 centiliter vin eller fyra centiliter starksprit. Kvinnor och män med tidigare hjärt–kärlsjukdom exkluderades från studien.

Studiedeltagarna delades in i grupper baserat på alkoholintag. Referensgruppen för alla jämförelser utgjordes av lågkonsumenter av alkohol, definierat som färre än ett standardglas per vecka och exkluderade nykterister och dem som slutat dricka alkohol. Kvinnor och män analyserades separat, och resultaten justerades för andra riskfaktorer inklusive ålder, utbildning, cigarrettrökning, BMI, fysisk aktivitet, användning av läkemedel innehållande acetylsalicylsyra, högt blodtryck, högt kolesterol, diabetes, förmaksflimmer, hjärtinfarkt bland föräldrar/syskon samt ett hälsosamt kostindex (DASH-kosten).

Resultat
Under uppföljningstiden som var 13 år drabbades 5 178 (1 500 kvinnor, 3 678 män) av hjärtinfarkt, 3 233 (1 328 kvinnor, 1 905 män) av hjärtsvikt, 3 824 (1 608 kvinnor, 2 216 män) av cerebral infarkt, 555 av intracerebral blödning (205 kvinnor, 350 män) och 176 (94 kvinnor, 82 män) av subaraknoidalblödning. Cirka 24 procent av kvinnorna och nio procent av männen rapporterade att de drack alkohol, men att konsumtionen var lägre än ett standardglas per vecka. Jämfört med den gruppen var risken för hjärtinfarkt lägre bland dem med ett alkoholintag på upp till tre standardglas per dag. För kvinnor var risken 41 procent lägre och för män 18 procent lägre bland dem som drack en till två standardglas per dag.

Det fanns inget samband mellan konsumtion av upp till två standardglas per dag och risk för hjärtsvikt eller någon form av stroke. Däremot observerades en ökad risk för intracerebral blödning bland högkonsumenter av alkohol. Risken för intracerebral blödning var närmare tredubblad bland kvinnor och cirka 70 procent förhöjd bland män som drack mer än tre standardglas alkohol dagligen. Även risken för subaraknoidalblödning var tredubblad bland kvinnor som drack mer än två standardglas per dag. Män med ett högt alkoholintag hade också 45 procent högre risk för hjärtsvikt.

Även om inget samband observerades mellan alkoholkonsumtion och cerebral infarkt i de svenska kohorterna, så visade resultaten från en kompletterande metaanalys av samtliga kohortstudier inom området en minskad risk för cerebral infarkt associerat med ett alkoholintag på upp till två standardglas per dag.3 Metaanalysen bekräftade även sambandet mellan hög alkoholkonsumtion och ökad risk för både intracerebral blödning och subaraknoidalblödning.3

Diskussion
Styrkan i dessa studier ligger i att de är prospektiva, representativa för befolkningen och storskaliga med ett stort antal fall av hjärt–kärlsjukdom. En begränsning är att de är observationella studier. Det går därför inte att utesluta att de observerade sambanden skulle kunna förklaras av samvarierande riskfaktorer trots justering för andra riskfaktorer i analyserna. En annan begränsning är att alkoholintaget var självrapporterat via en enkät. Därför är en viss grad av felklassificering av alkoholintaget oundvikligt, vilket kan ha försvagat resultaten.

Det finns ingen heltäckande förklaring till den gynnsamma effekten av måttliga mängder alkohol mot hjärtinfarkt och eventuellt cerebral infarkt. Tidigare förklarades denna effekt av en höjning av HDL-kolesterolet, men nyare forskning har ifrågasatt HDL-kolesterolets skyddande betydelse.4 Andra eventuellt positiva biokemiska förändringar av lågt till måttligt alkoholintag är sänkta fibrinogennivåer, minskad inflammation och ökad insulinkänslighet.5 Till de negativa hjärt–kärleffekterna av hög alkoholkonsumtion hör bland annat blodtryckshöjning och hjärtarytmier av olika slag. Riskkonsumtion av alkohol, definierat som mer än 14 standardglas per vecka för män och mer än 9 standardglas per vecka för kvinnor, ökar även risken för alkoholberoende, andra sjukdomar och skador, sociala problem och för tidig död.1

Tidigare studier baserat på dessa två svenska kohorter har visat att risken för pulsåderbråck är något lägre bland konsumenter av låga till måttliga mängder alkohol.6 Emellertid har tidigare studier även visat att risken för förmaksflimmer ökar linjärt med ökad alkoholkonsumtion och att en förhöjd risk ses redan vid måttlig konsumtion (ett till två standardglas per dag).

Slutsats

Dessa storskaliga prospektiva studier visar att låg till måttlig alkoholkonsumtion inte tycks öka risken för hjärtsvikt eller någon form av stroke, men möjligtvis skydda mot hjärtinfarkt. Däremot observerades negativa effekter av hög alkoholkonsumtion. Framför allt är risken för hjärnblödning stor bland högkonsumenter. Tidigare studier baserat på samma studiepopulation har även visat att ett måttligt alkoholintag kan öka risken för förmaksflimmer. Sammanfattningsvis kan alkohol inte rekommenderas för att förebygga hjärt–kärlsjukdom, men att dricka ett enstaka glas vin eller öl några gånger i veckan verkar inte ha en uppenbart skadlig effekt på hjärta och kärl.

Intressekonflikter: Inga.

Referenser

1. Global status report on alcohol and health – 2014 ed. World Health Organization 2014. 2. Larsson SC, Wallin A, Wolk A. Contrasting association between alcohol consumption and risk of myocardial infarction and heart failure: two prospective cohorts. Int J Cardiol 2016 Dec 28. pii: S0167-5273(16)33141-2. doi: 10.1016/j.ijcard.2016.12.149. 3. Larsson SC, Wallin A, Wolk A, Markus HS. Differing association of alcohol consumption with different stroke types: a systematic review and meta-analysis. BMC Medicine 2016;14:178. 4. Orho-Melander M. Genetics of coronary heart disease: towards causal mechanisms, novel drug targets and more personalized prevention. J Intern Med 2015;278:433-446. 5. Brien SE, Ronksley PE, Turner BJ, Mukamal KJ, Ghali WA. Effect of alcohol consumption on biological markers associated with risk of coronary heart disease: systematic review and meta-analysis of interventional studies. BMJ 2011;342:d636. 6. Stackelberg O, Björck M, Larsson SC, Orsini N, Wolk A. Alcohol consumption, specific alcoholic beverages, and risk of abdominal aortic aneurysm. Circulation 2014;130:646-652. 7. Larsson SC, Drca N, Wolk A. Alcohol consumption and risk of atrial fibrillation: a prospective study and dose-response meta-analysis. J Am Coll Cardiol 2014;64:281-289.