Komponenter i membran från gröna blad dämpar hunger efter sött

Charlotte Erlanson-Albertsson | Mar 2017 | Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar | Primärvård |

Charlotte Erlanson-Albertsson
professor,
Lunds universitet,
Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap,
Biomedicinskt centrum,
Lund

För 30 år sedan inträffade en kulturrevolution inom livsmedelsindustrin och i förhållande till konsumtionen av livsmedel. Livsmedelsföretagen började tillverka livsmedel, koncentrerade på näring, smak och energi, som var tillgängliga i affärer och restauranger i allt större portioner.

I spåren av detta inleddes en fetmaepidemi som ännu inte har brutits. Man tror att fetma och övervikt kommer att drabba 85 procent av befolkningen i USA och att övriga länder följer efter. Man har försökt hejda epidemin, men hittills har det inte funnits någon effektiv terapi som kan användas på bred front. Det finns många möjligheter att åtgärda problemet, till exempel med mindre portionsstorlekar, skatt på socker/fett eller magsäckskirurgi. Syftet är att få ner överkonsumtionen av mat. I Sverige äter vi 250 kcal mer varje dag jämfört med år 1980, och i USA 400 kcal mer varje dag.

Vi har intresserat oss för tanken att vissa livsmedel kan trigga ett beroendelikt beteende, som i sin tur leder till okontrollerat födointag. Vi har också arbetat med teorin att detta okontrollerade födointag går att få kontroll över med hjälp av mättnadshormoner frisatta från mag–tarmkanalen. Mättnadshormoner finns framför allt i nedre delen av tarmen, och för att dessa ska frisättas måste födans nedbrytningsprodukter verkligen nå dit. Detta sker genom att matsmältningen och absorptionen av födoämnen fördröjs. Komponenter från gröna blad har denna effekt.1 All mat är inte beroendeframkallande. Vi ville därför först ta reda på vilken föda som framkallar ett beroendelikt beteende, för att sedan få möjlighet att pröva effekten av komponenterna i gröna blad.

Livsmedel som skapar ett beroendelikt beteende
Beroende är en trestegsraket som börjar med att man tycker om en viss substans, i nästa steg konsumerar man mer och i tredje steget drabbas man av abstinenssymtom om substansen i fråga uteblir. Detta beteende har beskrivits för alkohol och nikotin. Ett sådant beteende har också påvisats i experimentella djurmodeller där sockerberoende beskrivits.2 Frågan har dryftats om detta går att översätta till mänskligt beteende.

När det gäller livsmedel äter vi inte socker direkt ur påsen, utan vi äter olika typer av livsmedel som innehåller socker. I tabell 1 listas de livsmedel som människor pekar ut som beroendeframkallande.3 Beroendelikt beteende innebär i huvudsak problem med att sluta äta sådan mat, vilket beroende personerna inte kan, trots att de verkligen önskar det. De beroendeframkallande livsmedelsprodukterna innehåller socker, fett och/eller salt, men även stärkelseinnehållande produkter kan ge ett beroendelikt beteende, till exempel vitt bröd och frukostflingor (tabell 1).

Avgörande är att den tillförda mängden kolhydrater är hög. Därför är det bara processade livsmedel som kan framkalla beroende. En viktig faktor är hur snabbt blodsockret stiger, bäst beskrivet genom det nya begreppet glykemisk laddning (GL).3 Glykemisk laddning anger mängden kolhydrater i den portion som äts, multiplicerat med GI-värdet. En annan viktig faktor är närvaron av fett, som stimulerar beroendet. De livsmedel som är listade i tabell I har en glykemisk laddning (GL) som ligger runt 20, vilket är högt. Icke processade livsmedel, som frukt, rotfrukter, baljväxter och grönsaker har en glykemisk laddning under 10.

Hedonisk hunger
Ett beroende startar när man tycker om det man äter. Vi kallar det ”Tycka om” på svenska och på engelska ”Like”. I nästa steg inträffar ett tvång, ett ”Måste ha” på svenska och på engelska ”Want”. Ett gemensamt namn för tycka om och måste ha är hedonisk hunger till skillnad från homeostatisk hunger, då vi äter för att vi behöver energi.4 I våra undersökningar ville vi undersöka om överviktiga kvinnor hade en hedonisk hunger och om vi kunde påverka denna med tillskott av ett koncentrat av de klorofyllbärande delarna, så kallade tylakoider, i den gröna växten. Vi undersökte detta både i korttidsförsök5 och i långtidsförsök,6 i det senare fallet med mätning av kroppsvikt.

Försök med tillskott av spenatextrakt
Bakgrunden till att vi använde tylakoider för att reglera hedonisk hunger var en jakt efter galaktolipider, kända för att hämma fettspjälkning i tarmen. Tylakoider innehåller rikligt med galaktolipider, ett hundratal olika proteiner samt olika bioaktiva ämnen som fungerar som antioxidanter. Inledande försök visade att tylakoider fördröjde fettspjälkning katalyserad av lipas/kolipas från bukspottkörteln samt att tylakoider som tillskott till djurfoder dämpade födointaget och minskade kroppsvikten.7 Det var emellertid inte bara galaktolipiderna som hade denna biologiska effekt, utan även proteinerna och antioxidanterna i detta multikomplex av ämnen som bildar tylakoider.

Kliniska studier
Vi var nu intresserade av att ge försökspersoner livsmedel med potential att trigga hedonisk hunger som serverades med och utan tillskott av spenatextrakt i form av 5 gram pulver i blåbärsjuice. I endagsförsök serverade vi en frukost bestående av juice, vitt bröd med smör och ost, sylt, flingor, yoghurt, med te eller kaffe.5 Därefter fick försökspersonerna under sex timmar skatta sin längtan efter sött, salt och fett, som visades som bilder av bullar, kakor, choklad, chips och godis. Efter sex timmar serverades en lunch och på eftermiddagen klockan 15.00 fick de en bricka med de godsaker som de sett på bilderna. De skulle nu skatta sin längtan efter dessa. Försöket gjordes som en crossover, det vill säga att de var sina egna kontroller. De fick placebotillskott den ena gången och den andra gången verksamt spenatextrakt utblandat i blåbärsjuice.

Resultaten visade att tillskott av tylakoider dämpade hunger och längtan efter sött, salt och fett signifikant jämfört med kontrollsituationen. Dämpningen av den hedoniska hungern höll i sig under hela dagen och uppgick till ungefär 30 procents minskning.5 Nästa strategi var att undersöka om en dämpad längtan efter sött, salt och fett kunde hålla i sig över en längre tid och i så fall leda till viktnedgång.

Överviktiga kvinnor fick ett dagligt tillskott av antingen placebo eller 5 gram tylakoider i blåbärsjuice varje dag i 3 månader.6 De instruerades att äta tre gånger om dagen, och i övrigt äta som vanligt. De uppmanades att röra sig 30 minuter om dagen. Efter tre månader hade alla försökspersoner gått ner i vikt. De som fått tylakoider hade en något större viktnedgång, i genomsnitt 5 kg mot 3,5 kg för kontrollpersonerna. En analys av hedonisk hunger gjordes första och sista dagen med en frukost innehållande juice, vitt bröd, smör och ost, sylt, yoghurt och en pizza serverad till lunch. Resultaten visade att tylakoiderna på ett effektivt sätt dämpade längtan och sug efter sött, salt och fett under hela dagen, både under förmiddagen och eftermiddagen.

Intressant nog kom längtan efter sött när blodsockret började sjunka efter måltiden, både efter frukosten och efter lunchen. Analys av aptithormoner visade att mättnadshormonet glukagonliknande peptid 1, GLP-1, var signifikant förhöjt redan första dagen efter behandling med tylakoider, men också att hormonet nådde en ännu högre nivå efter behandlingens slut. Glukagonliknande peptid-1 är ett tarmhormon8 med förmågan att dämpa hedonisk hunger.9 Tylakoider kunde alltså hjälpa personer med aptit för sött, salt och fett, det vi kallar för hedonisk hunger. Vi har genom intervjuer förstått att de personer som fick tylakoider hade lättare att få kontroll över just den smak eller det livsmedel de hade problem med och helst ville ha, men hade svårt att avstå ifrån. Viktigt var också att denna dämpning av hunger fanns kvar trots viktnedgång.

Vi lärde oss att det är när blodsockret sjunker som behovet av sött triggas, vilket också patienter med diabetes upplever, oberoende av vilken metod som använts för att få ner blodsockret.10 Tylakoider kan alltså i framtiden potentiellt användas för att hjälpa personer med instabilt blodsocker eller personer med diabetes under behandling för att dämpa längtan efter sött då blodsockret sjunker. En sammanfattande bild illustrerar hur dessa tylakoider fungerar.

Charlotte Erlanson-Albertsson_1 Charlotte Erlanson-Albertsson_2

Slutsats

Det finns i dag ett utbud av livsmedel med förmåga att trigga belöning på ett sådant sätt att det leder till en överkonsumtion bortom all kontroll. Dagens fetmaproblem och i spåren följande problem med diabetes och hjärt–kärlsjukdom bör förhindras genom analys av denna hedoniska hunger för varje enskild person. Extrakt av gröna blad i form av tylakoider i ett tillskott av 5 gram per dag kan dämpa hedonisk hunger genom frisättning av tarmhormoner som påverkar hjärnan. Effekten är tydlig vid snabba blodsockersänkningar.

Intressekonflikter: Delägare tillsammans med Lunds universitet i forskningsföretaget Thylabisco AB.

Referenser

1. Erlanson-Albertsson C, Albertsson PA. The Use of Green Leaf Membranes to Promote Appetite Control, Suppress Hedonic Hunger and Loose Body Weight. Plant Foods Hum Nutr 2015;70(3):281-290. 2. Colantuoni C, et al. Evidence that intermittent, excessive sugar intake causes endogenous opioid dependence. Obes Res 2002;10(6):478-488. 3. Schulte EM, Avena NM, Gearhardt AN. Which foods may be addictive? The roles of processing, fat content, and glycemic load. PLoS One 2015;10(2):e0117959. 4. Lowe MR, Butryn ML. Hedonic hunger: a new dimension of appetite? Physiol Behav 2007;91(4):432-439. 5. Stenblom EL, et al. Consumption of thylakoid-rich spinach extract reduces hunger, increases satiety and reduces cravings for palatable food in overweight women. Appetite 2015;91:209-219. 6. Montelius C, et al. Body weight loss, reduced urge for palatable food and increased release of GLP-1 through daily supplementation with green-plant membranes for three months in overweight women. Appetite 2014;81:295-304. 7. Albertsson PA, et al. Chloroplast membranes retard fat digestion and induce satiety: effect of biological membranes on pancreatic lipase/co-lipase. Biochem J 2007;401(3):727-733. 8. Holst JJ. The physiology of glucagon-like peptide 1. Physiol Rev 2007;87(4):1409-1439. 9. Skibicka KP. The central GLP-1: implications for food and drug reward. Front Neurosci 2013;7:181. 10. Chaput JP, Tremblay A. The glucostatic theory of appetite control and the risk of obesity and diabetes. Int J Obes (Lond) 2009;33(1):46-53.