Nackspecifik träning utvärderad med ultraljud förbättrar muskelfunktionen efter whiplashskada

Gunnel Peterson, | Okt 2018 | |

Gunnel Peterson,
leg. sjukgymnast, med.dr,
VC Linden, primärvård Katrineholm,
Centrum för klinisk forskning
Sörmland, Uppsala universitet,
Institutionen för medicin och hälsa,
Linköpings universitet

Anneli Peolsson,
leg. sjukgymnast, professor, med.dr,
Institutionen för medicin och hälsa,
Linköpings universitet

Den årliga incidensen av whiplashtrauma är cirka 30 000 per år i Sverige, och över hälften av dessa personer får kroniska besvär.1,2 Den plötsliga accelerations–retardationskraft som nacken utsätts för vid skadetillfället överför rörelseenergi till nackens strukturer och kan orsaka mångåriga besvär med smärta och nedsatt funktion.3 Vanliga symtom är nacksmärta, huvudvärk, illamående, yrsel, ostadighetskänsla, tinnitus och oförmåga att fokusera blicken, så kallad whiplash-associated disorders (WAD). Skador har setts på leder, ligament och muskler,4,5 men diagnostiska redskap saknas i kliniken, och undersökning med röntgen och magnetkamera visar sällan på någon skada. 

Nackmuskelfunktion
De djupast liggande musklerna närmast halsryggraden kontrollerar intersegmentella rörelser och ger stabilitet till halsryggen.6,7 En reflexstyrd aktivering sker där muskelfunktion samordnas med ögonrörelser, vestibularis och information från kroppens övriga leder, allt detta viktigt för postural kontroll av nacken. Många personer som lider av kronisk WAD får också ökad nacksmärta vid arbete med armarna i axelhöjd då nacken ska vara stabil, vilket förutsätter att de djupa nackmusklerna kan kontrollera nacken samtidigt som ytlig nack- och skuldermuskulatur aktiveras för att lyfta armen. Nedsatt funktion i den djupa nackmuskulaturen vid kronisk WAD har under senare år påvisats med icke-invasiva ultraljudsundersökningar.8-10 Hos personer med kroniska besvär efter whiplashskada var samspelet mellan ytliga och djupa nackmuskler okoordinerat och den djupaste muskulaturen stabiliserade inte nacken på samma sätt som hos personer utan nackbesvär. Vid kronisk WAD fanns ett mer stereotypt rörelsemönster, och det skedde en förlängning av den djupa nackmuskulaturen i stället för en förkortning (figur 1), vilket tyder på sämre förmåga att kontrahera lednära skelettmuskulatur.10 Den förändrade muskelfunktionen kan innebära en ökad belastning på smärtkänsliga facettleder, ledkapslar, nerver och muskler, vilket skulle kunna bidra till långvariga besvär vid kronisk WAD. Om nackmusklernas funktion kan påverkas med nackspecifik träning (figur 2) har dock tidigare inte utvärderats med ultraljudsundersökning. 

Ultraljudsmätning av muskelfunktion
Undersökning i realtid har utförts där nackmusklernas olika lager registrerades med ultraljud under rörelse i form av en ”film”.8–10 ”Filmerna” analyserades med så kallad speckle tracking (mönsterigenkänning) som mäter musklernas deformation (förlängning och förkortning av muskeln) och deformationshastighet (hur fort musklerna förlängs och förkortas). Ultraljudsundersökningar är icke-invasiva och en relativt billig undersökningsmetod som kan utföras på större grupper. 

Effekt av nackspecifik träning på ventrala nackmusklers funktion
I en studie11 jämfördes deformation, deformationshastighet samt samspel mellan tre olika ventrala nackmuskler hos 26 personer med kronisk WAD (minst sex månader upp till tre år sedan skadetillfället). Den ytliga muskeln sternocleidomastoideus (SCM) och de två djupa musklerna närmast halsryggraden, longus capitis (Lcap) och longus colli (Lco), undersöktes när försökspersonerna utförde tio upprepade armlyft. Personerna randomiserade till att antingen utföra nackspecifik träning (NSE) 2 gånger per vecka i 12 veckor (n = 13) eller vänta (n = 13) på väntelista (WL). Efter tre månader mättes nackmuskelfunktionen igen med ultraljud. Resultatet visade att nackmuskelfunktionen signifikant förbättrades och nacksmärtan minskade för gruppen som utfört nackspecifik träning (p <0,03). I gruppen som utfört nackspecifik träning hade sju av 13 ett samspel mellan de ventrala nackmusklerna som liknade det hos personer utan nackbesvär.10 Den andra gruppen (WL) förbättrades inte.

Slutsats

• Nackspecifik träning tycks kunna förbättra djup och ytlig nackmuskelfunktion hos personer med kronisk WAD.
• Nackspecifik träning kan utvärderas med ultraljud där nackmusklerna filmas under rörelse.
• Träningen behöver fortsätta utvecklas då en del personer inte återfick nackmuskelfunktion.
• Fortsatt forskning behöver också undersöka hur viktigt det är att återställa nackmuskelfunktion efter whiplashskada.
• Dessa resultat tyder på att ultraljudsundersökningar behöver fortsätta att utvecklas, vilket kan förbättra diagnostisering och utvärdering av träningsmetoder vid kronisk WAD.

Referenser

1. Styrke J, Stalnacke BM, Bylund PO, Sojka P, Bjornstig U. A 10-year incidence of acute whiplash injuries after road traffic crashes in a defined population in northern Sweden. Pm R 2012;4(10):739-747. 2. Holm LW, Carroll LJ, Cassidy JD, Hogg-Johnson S, Cote P, Guzman J, et al. The burden and determinants of neck pain in whiplash-associated disorders after traffic collisions: results of the Bone and Joint Decade 2000-2010 Task Force on Neck Pain and Its Associated Disorders. J Manipulative Physiol Ther 2009;32(2 Suppl):61-69. 3. Carroll LJ, Holm LW, Hogg-Johnson S, Cote P, Cassidy JD, Haldeman S, et al. Course and prognostic factors for neck pain in whiplash-associated disorders (WAD): results of the Bone and Joint Decade 2000-2010 Task Force on Neck Pain and Its Associated Disorders. Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics 2009;32(2 Suppl):97-107. 4. Siegmund GP, Winkelstein BA, Ivancic PC, Svensson MY, Vasavada A. The anatomy and biomechanics of acute and chronic whiplash injury. Traffic Injury Prevention 2009;10(2):101-112. 5. Chen HB, Yang KH, Wang ZG. Biomechanics of whiplash injury. Chin J Traumatol 2009;12(5):305-314. 6. Panjabi MM. The stabilizing system of the spine. Part I. Function, dysfunction, adaptation, and enhancement. J Spinal Disord 1992;5(4):383-389. 7. Mayoux-Benhamou MA, Revel M, Vallee C, Roudier R, Barbet JP, Bargy F. Longus colli has a postural function on cervical curvature. Surg Radiol Anat 1994;16(4):367-371. 8. Peterson G, Dedering A, Andersson E, Nilsson D, Trygg J, Peolsson M, et al. Altered ventral neck muscle deformation for individuals with whiplash associated disorder compared to healthy controls – A case-control ultrasound study. Man Ther 2015;20(2):319-327. 9. Peterson G, Nilsson D, Peterson S, Dedering A, Trygg J, Wallman T, et al. Changes in Dorsal Neck Muscle Function in Individuals with Chronic Whiplash-Associated Disorders: A Real-Time Ultrasound Case-Control Study. Ultrasound Med Biol 2016;42(5):1090-1102. 10. Peterson G, Nilsson D, Trygg J, Falla D, Dedering A, Wallman T, et al. Novel insights into the interplay between ventral neck muscles in individuals with whiplash-associated disorders. Sci Rep 2015;5:15289. 11. Peterson G, Nilsson D, Trygg J, Peolsson A. Neck-specific exercise improves impaired interactions between ventral neck muscles in chronic whiplash: A randomized controlled ultrasound study. Sci Rep 2018;8(1):9649.