Psykopatiska personlighetsdrag hos barn i förskoleålder ökar risk för ADHD-symtom och oräddhet

Louise Frogner | Dec 2018 | Psykiatri / Neurologi |

Louise Frogner
leg. psykolog, med.dr,
universitetslektor,
Institutionen för juridik,
psykologi och socialt arbete,
Örebro universitet

Barn som tidigt i livet uppvisar allvarliga beteendeproblem, till exempel aggressivt beteende, tenderar att löpa större risk för antisocialt och kriminellt beteende i vuxen ålder.1,2 

Studier har visat att det finns många faktorer på individ-, familje- och samhällsnivå som ytterligare kan öka risken för en negativ utveckling. Bland annat har forskning på senare tid fokuserat mycket på det som kallas psykopatiska personlighetsdrag, och mer specifikt på empatibrist och ett flackt känsloliv (CU, callous–unemotional traits). 

Studier visar att barn med begränsad förmåga att känna empati, skuld och ånger också har en ökad risk för allvarliga beteendeproblem.3 Detta har fått genomslag även i klinisk praxis när det handlar om att diagnostisera uppförandestörningar hos barn. Genom ett tillägg i DSM-5, kallat limited prosocial emotions (LPE), använder man CU för att identifiera barn med uppförandestörning (CD, conduct disorder) och en särskilt förhöjd risk för en negativ beteendeutveckling.4 

Andra teoretiskt och empiriskt etablerade riskfaktorer som visat sig ha stor inverkan på utveckling av beteendeproblem är oräddhet och ADHD-symtom. Oräddhet innebär att barn är spänningssökande och risktagande och inte rädda för negativa konsekvenser av olydnad eller dåligt uppförande, vilket i sin tur påverkar deras socialiseringsprocess i förhållande till prosociala normer.5 ADHD-symtom inkluderar bland annat impulsivitet och hyperaktivitet, och samexisterar ofta med uppförandestörningar i barndomen.6 Kombinationen ADHD-symtom och tidiga beteendeproblem har visat sig särskilt problematisk. 

Psykopatiska personlighetsdrag, ADHD-symtom och oräddhet
Forskning på psykopatiska personlighetsdrag i relation till allvarliga beteendeproblem har som tidigare nämnts till största delen fokuserat på en affektiv dimension, det vill säga CU. Dock finns ytterligare två dimensioner av psykopatiska drag som kan associeras med förekomst av beteendeproblem och som kan upptäckas redan vid två till tre års ålder. Dessa är 1) en interpersonell dimension, grandiost och lögnaktigt beteende (GD, grandiose–deceitful), och 2) en beteendemässig dimension, impulsivitet och behov av stimulans (INS, impulsivity, need for stimulation). 

Dessa tre dimensioner av psykopatiska drag tenderar att vara relaterade till varandra och utgöra en så kallad psykopatisk personlighet. Det vill säga, om en individ uppvisar höga nivåer av CU är sannolikheten stor att denne också uppvisar förhöjda nivåer av GD och INS. Dessa dimensioner visar också både additiv och interaktiv inverkan på förekomsten av beteendeproblem i barndomen.7,8 Forskning har dessutom visat att både ADHD-symtom och oräddhet är relaterat till kombinationen av dessa dimensioner av psykopatiska personlighetsdrag, inte bara till CU. 

I en nypublicerad studie  undersökte vi om psykopatisk personlighet (förekomst av alla tre dimensioner av psykopatiska personlighetsdrag, GD + CU + INS) i kombination med tidiga beteendeproblem predicerade förekomst av oräddhet och ADHD-symtom.9 Vi undersökte också om denna kombination bättre predicerade oräddhet och ADHD-symtom än kombinationen tidiga beteendeproblem och ”bara” CU. 

Kombinationen beteendeproblem och CU är i studien inte exakt samma som DSM:s uppförandestörning med LPE, men inkluderar liknande/motsvarande egenskaper och beteenden. Studiens urval utgjordes av 2 121 barn (47 procent flickor) som vid studiens start 2010 var tre till fem år gamla (M = 3,86 år) och inskrivna i förskola i en svensk mellanstor kommun. Vårdnadshavare och pedagoger svarade på enkäter om barnen bland annat gällande beteendeproblem, personlighetsdrag, ADHD-symtom och oräddhet. Data som användes i studien samlades in 2010, 2011 och 2012. (SOFIA-studien är en prospektiv longitudinell studie som fortfarande pågår, och datainsamlingar har också genomförts 2015 och 2018, se www.sofiastudien.nu.) 

Beteendeproblem definierades i studien med hjälp av beskrivningen av uppförandestörning (CD) och trotssyndrom (oppositional defiance disorder, ODD) i DSM-IV-TR.4 Psykopatiska personlighetsdrag bedömdes med hjälp av Child problematic traits inventory (CPTI; 6).

Resultaten från studien visade att stabilt höga nivåer av beteendeproblem, oräddhet och ADHD-symtom över en tvåårsperiod predicerades bäst av kombinationen tidiga beteendeproblem och psykopatisk personlighet. Detta gällde både pojkar och flickor. Kombinationen tidiga beteendeproblem och CU predicerade i viss mån stabila nivåer av oräddhet bland pojkar, men inte ADHD-symtom. Dessa resultat indikerar att utöver CU spelar också de andra dimensionerna av psykopatiska personlighetsdrag, det vill säga GD och INS, roll för beteendeutvecklingen hos barn med tidiga beteendeproblem. 

Detta innebär också att den här gruppen barn inte bara uppvisar den problematiska kombinationen beteendeproblem och psykopatisk personlighet; de har också högre nivåer av andra viktiga riskfaktorer för framtida beteendeproblem, det vill säga oräddhet och ADHD-symtom. Viktigt att poängtera är att ju fler närvarande riskfaktorer, desto större risk för en negativ utveckling, en så kallad kumulativ riskmodell. Detta är också en viktig poäng när det handlar om att identifiera de barn som är i störst behov av preventiva insatser, då långt ifrån alla barn som uppvisar tidiga beteendeproblem eller riskfaktorer följer en negativ utvecklingskurva upp i vuxen ålder.10 

Det blir i stället viktigt att kunna identifiera enhetliga undergrupper av barn med särskilt problematiska kombinationer av riskfaktorer. Detta är också vad inkluderandet av LPE i uppförandestörningsdia-gnosen i DSM syftar till, men sett till de resultat som presenterats ovan missar man värdefull information om andra viktiga riskfaktorer genom att förbise andra dimensioner av psykopatiska personlighetsdrag. 

Enligt en kumulativ riskmodell indikerar resultaten från den här studien att barn med tidiga beteendeproblem och psykopatisk personlighet uppvisar större risk för en negativ beteendeutveckling än barn med beteendeproblem och CU men utan GD eller INS. Detta innebär att man genom att bara undersöka och rikta insatser mot CU riskerar att missa en homogen grupp barn med uppförandestörning med en särskilt svår prognos för framtiden. Det blir också viktigt att ta hänsyn till barnens kombinationer av riskfaktorer för att utveckla relevanta insatser. Värt att notera är också att dessa riskfaktorer går att identifiera redan i förskoleålder, vilket möjliggör tidiga förebyggande insatser. 

Slutsats

Studiens resultat indikerar att det är möjligt att identifiera en undergrupp av barn med allvarliga beteendeproblem, liknande en uppförandestörning enligt DSM, som uppvisar särskilt riskfyllda utvecklingsmässiga förutsättningar. Denna grupp motsvarar dock i nuläget inte den definition som ligger till grund för diagnostisk praxis, vilket riskerar att få konsekvenser för både upptäckt, dia-gnostisering och prevention av utvecklingen av allvarliga beteendeproblem. 

Intressekonflikter: Författaren har inga intressekonflikter i samband med denna artikel.

Referenser

1. Caspi A. The child is father of the man: Personality continuities from childhood to adulthood. Journal of Personality and Social Psychology 2000;78(1):158-172. 2. Caspi A, Moffitt TE, Newman DL, Silva PA. Behavioral observations at age 3 years predict adult psychiatric disorders. Longitudinal evidence from a birth cohort. Archives of General Psychiatry 1996;53(11):1033-1039.  3. Frick PJ, Ray JV, Thornton LC, Kahn RE. Can callous-unemotional traits enhance the understanding, diagnosis, and treatment of serious conduct problems in children and adolescents? A comprehensive review. Psychological Bulletin 2014;140(1):1-57. 4. American Psychiatric Association. Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed.). Washington, DC: American Psychiatric Association, 2013. 5. Dadds MR, Salmon K. Punishment insensitivity and parenting: Temperament and learning as interacting risks for antisocial behavior. Clinical Child and Family Psychology Review 2003;6:69-86. 6. Biederman J. Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder: A selective overview. Biological Psychiatry 2005;57:1215-1220. 7. Colins OF, Andershed H, Frogner L, Lopez-Romero L, Veen V, Andershed AK. A new measure to assess psychopathic personality in children: The Child Problematic Traits Inventory. Journal of Psychopathology and Behavioral Assessment 2014;36:4-21. 8. Frogner L, Andershed AK, Andershed H, Gibson CL. Childhood psychopathic personality and callous-unemotional traits in the prediction of conduct problems. American Journal of Orthopsychiatry 2018;88(2):211-225. 9. Frogner L, Andershed AK, Andershed H. Psychopathic personality works better than CU traits for predicting fearlessness and ADHD symptoms among children with conduct problems. Journal of Psychopathology and Behavioral Assessment 2018. Advance online publication. doi: 10.1007/s10862-018-9651-0. 10. Loeber R, Farrington DP. Young children who commit crime: Epidemiology, developmental origins, risk factors, early interventions, and policy implications. Development and Psychopathology 2000;12:737-762.