Epigenetiska förändringar inducerade av permanent höga glukosnivåer kan hämma insulinfrisättning

Karl Bacos | Feb 2019 | Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar | Primärvård |

Karl Bacos
fil.dr, bitr. forskare,
Epigenetik och diabetes,
Lunds universitet

Typ 2-diabetes beror på en otillräcklig frisättning av insulin från bukspottkörtelns betaceller, ofta i kombination med insulinresistens i perifera vävnader. Prevalensen ökar lavinartat, främst i de delar av världen där livsstilen snabbt förändras mot att bli mer och mer västerländsk; intag av för mycket eller dålig mat och för lite fysisk aktivitet. Typ 2-diabetes har också en stor ärftlig komponent och risken att utveckla sjukdomen varierar mellan olika folkgrupper.  Trots stora insatser som har identifierat mängder av genetiska varianter som påverkar risken för typ 2-dia- betes kan vi i dag bara förklara 10–20 procent av ärftligheten. Resterande 80–90 procent skulle delvis kunna förklaras av epigenetiska faktorer. Epigenetiska förändringar, såsom DNA-metylering och histonmodifikationer, påverkar genernas aktivitet utan att påverka själva DNA-sekvensen.  Fler och fler studier indikerar att epigenetiska förändringar påverkar överlevnad och funktion i betaceller, men även i de perifera vävnader där insulin främst har sina effekter (muskel, lever och fett), och därmed bidrar till vår metabola hälsa och utvecklingen av typ 2-diabetes.  Det finns också en stark interaktion mellan vår genetik och epigenetik då många genetiska varianter har visats påverka DNA-metyleringsgraden. Även de stora riskfaktorerna för typ 2-diabetes, ålder, fysisk aktivitet och kost, påverkar vår epigenetik och därmed våra cellers funktion, både negativt och positivt. Glukotox och lipotox Det har länge varit känt att långtidsbehandling av Langerhans öar med höga nivåer av glukos och/eller mättade fettsyror har en negativ effekt på glukosstimulerad insulinfrisättning och öcellsöverlevnad. Dessa effekter har även setts in vivo, vilket har fått många att tro att ökade glukos- och fettsyranivåer i cirkulationen kan bidra till eller förvärra blodsockerrubbningen som är typisk för typ 2-diabetes.  På senare år har två studier publicerats som indikerar att den negativa effekten av höga palmitatnivåer (en mättad fettsyra) delvis kan medieras av ändrad DNA-metylering.  I dessa studier behandlades humana Langerhans öar med...