Testosteron och diabetes

Åke Andrén-Sandberg, | Feb 2019 | |

Åke Andrén-Sandberg,
professor emeritus, specialistläkare,
Capio Novakliniken,
Borrby

Inom antidoping är kampen mot anabola steroider ett prioriterat område, dels eftersom de är så effektiva i dopingsammanhang (fuskarna som lyckas dölja sitt bruk av testosteronanaloger har stora framgångar avseende prestationsförmåga och kan genom fusket vinna medaljer), dels eftersom risk för allvarligare biverkningar föreligger. Bland biverkningarna är utan tvekan de psykiatriska mest katastrofala, med aggressioner ledande till våldsdåd, kriminalitet och huliganism som de värsta både för individen, de närstående och samhället.1 Bland övriga biverkningar kan nämnas reproduktiva problem hos kvinnor (exempelvis oregelbundna menstruationer, atrofi av uterus, klitorishyperplasi och infertilitet) och hos män (testisatrofi, gynekomasti, hypogonadism och impotens), kardiovaskulära (stroke, trombos, hypertension, vänsterkammarhypertrofi, hypertension och polycytemi) samt skelettmuskelproblem, hudproblem och ökad cancerrisk – för att bara nämna några av de vanligare.  Utöver detta får brukare av testosteron och anabola steroider glukosintolerans, ökat LDL-kolesterol och minskat HDL-kolesterol.2 På grund av dessa välbelagda data – där de unga och i övrigt friska idrottsutövarna kan ses som något av försökskaniner – kan det vara av intresse att se vilka data som finns om hur testosteron påverkar diabetes, och omvänt. Testosteron, fetma och diabetes I kliniken är frekvensen av diabetes och metabolt syndrom direkt korrelerad till graden av övervikt, mätt som BMI. Hos vuxna män är samtidigt halten av plasmatestosteron inverst korrelerad till BMI, varför det finns ett väldokumenterat statistiskt samband mellan förekomst av diabetes typ 2 och testosteronbrist – sambandet är mängdrelaterat: ju större risk för diabetes typ 2, desto större risk för låga testosteronvärden.3 Det är dessutom visat att patienter med diabetes typ 2 förutom testosteronbristen har låga nivåer av luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH).4  Om man i stället utgår från det metabola syndromet kan man hos vuxna män påvisa ett inverst samband med låga totala plasmatestosteronvärden, låga värden av fritt testosteron och SHBG (könshormonbindande globulin). Detta gäller både för milda...