Kan KLK7 vara ett lämpligt terapeutiskt mål vid behandling av malignt melanom?

Maria Brattsand | Mar 2019 | Uncategorized | Dermatologi |

Maria Brattsand
docent, förste forskningsingenjör,
Institutionen för medicinsk biovetenskap, patologi, Umeå universitet

Humana kallikreinrelaterade peptidaser är en undergrupp av serinproteaser, vilka är involverade i olika signaleringsvägar och kontrollerar nivåerna av olika proteiner vid både normal fysiologi och olika sjukdomstillstånd.1 Inte minst har man kunnat påvisa ett förändrat uttryck av olika kallikreiner (KLK) vid många olika tumörsjukdomar, och de har föreslagits kunna fungera som värdefulla biomarkörer för att kunna skilja mellan normal och malign vävnad.2  I kliniken används KLK3, som även benämns prostataspecifikt antigen (PSA), för att screena patienter för prostatacancer samt framför allt för att monitorera behandlingsresponsen hos dessa patienter.3 KLK7 benämndes tidigare SCCE (stratum corneum chymotryptic enzyme)4 och tros framför allt vara inblandat i den naturliga hudomsättningen, den så kallade deskvamationen. Där har enzymet som uppgift att klyva desmosomer, de proteinstrukturer som håller ihop keratinocyterna i epidermis.5 Men det finns också studier som visar att uttrycket av KLK7 ser ut att vara kopplat till prognosen för patienter som drabbats av bland annat ovarial- och koloncancer.6,7  I ett tidigare arbete (omskrivet i BestPractice Dermatologi 2018 vol. 9 nr 25, ”Kan KLK7 vara en användbar biomarkör för progression av melanom?”) visade vi att KLK7 vanligtvis inte uttrycks i normala melanocyter utan börjar produceras i primära och metastaserande melanom. KLK7 minskar cellernas kapacitet att proliferera och bilda nya kolonier, men ökar samtidigt deras förmåga att migrera och invadera.8 Adhesionsmolekyler och deras betydelse Integriner är en sorts receptormolekyler som går igenom cellmembranet och som binder till olika så kallade ligander i extracellulära matrix (ECM). Exempel på sådana ligander är fibronektin, kollagen och laminin. Bindning av dessa molekyler till receptorn leder till olika typer av cellsignalering som inverkar på cellerna på olika sätt, exempelvis genom att påverka cellcykeln eller organisationen av cellskelettet.9 Kadheriner är en grupp kalciumberoende adhesionsmolekyler som tillsammans med integrinerna förmedlar cell–cell- respektive cell–matrix-interaktioner.10 Olika celltyper har olika adhesionsmolekyler på sin yta, och man...