Postnatal depression hos pappor riskerar att gå under radarn

Elia Psouni | Mar 2019 | |

Elia Psouni
docent, leg. psykolog,
universitetslektor,
Institutionen för psykologi,
Lunds universitet

Postnatal depression är ett depressivt tillstånd som börjar månaderna före eller efter förlossningen (DSM-5)1 och utgör ett globalt psykiskt problem med negativ inverkan på föräldraskap, barnutveckling och familjen i sin helhet. Även om tillståndet anses drabba huvudsakligen mödrar, med prevalenser på 12–20 procent,2,3 tyder metaanalytisk evidens på att åtminstone 8 procent av fäderna blir deprimerade under det första postnatala året.4,5 Detta betecknas som en pappa-postnatal-depression (PPND). Postnatal depression kan leda till att den drabbade föräldern blir mindre lyhörd för spädbarnets behov. Spädbarn till deprimerade föräldrar tenderar att få mindre stimulans, vilket i förlängningen kan inverka negativt på deras utveckling. Pappans depression kan påverka barnets utveckling oberoende av motsvarande påverkan från mamman, till exempel när det gäller externaliserande problembeteenden.6–9 Papporna går under radarn Att upptäcka och behandla depression hos nyblivna föräldrar är således av största vikt inte bara för att begränsa lidandet för föräldern utan också för att förebygga de negativa konsekvenserna för barnets utveckling. Medan nyblivna mödrar i Sverige screenas för depression saknas fortfarande beprövade rutiner för att fånga upp drabbade pappor. Mätinstrument för PPND är få och den ofta använda Edinburgh Postpartum Depression Scale (EPDS),10 ursprungligen utvecklad för att fånga upp depression hos mödrar, verkar ha låg sensitivitet när den används för män.  Utöver evidens på att män underrapporterar sina depressiva symtom11 kan de uttrycka depression genom symtom som inte känns igen av vårdpersonal. Förutom socialt tillbakadragande, undvikande, affektiv rigiditet och irritabilitet, som ofta är förknippade med depression hos såväl män som kvinnor, indikerar forskningen att lägre impulskontroll, ökad frekvens av vredesutbrott, lägre stresstolerans, ökad benägenhet för substansmissbruk, risktagande och fysiska problem som uttrycks genom somatisering är vanliga uttryck för depression bland män.12-14 Detta ökar risken för underdiagnostisering om enbart klassiska symtom för egentlig depression beaktas.  Syfte Vi har dels undersökt om depressivitet hos fäder postnatalt förutom typiska depressiva...