Diagnostik och behandling av multipel skleros i Europa

Toleransdoser för riskorgan och gastrointestinala biverkningar vid strålbehandling för prostatacancer

Caroline Olsson | Mar 2019 | |

Caroline Olsson
docent,
Avdelningen för radiofysik,
Göteborgs universitet,
FoU-ansvarig, Regionalt
cancercentrum väst, Göteborg

Maria Thor
fil.dr,
Avdelningen för medicinsk fysik,
Memorial Sloan Kettering
Cancer Center,
New York, USA

Strålbehandling, också kallat radioterapi, används både som primärbehandling och som tillägg till kirurgisk behandling av prostatacancer. Eftersom behandlingsintentionen i de flesta fall är kurativ och flertalet patienter blir långtidsöverlevare är det oerhört viktigt att minska risken för biverkningar, eller att allra helst undvika dem helt i de fall detta är möjligt.  För att göra detta krävs kunskap om vilka stråldoser som ett organ eller en vävnad klarar av utan att skada uppstår. Inom strålonkologin benämns detta toleransdoser, vilka är riktvärden som man balanserar mot de doser som krävs för att döda tumörcellerna och bota eller lindra cancersjukdomen.  I praktiken innebär det att man hanterar toleransdoser som ett par av värden, ett mått på dos (gray [Gy]) och ett på volym (cm3 eller %), vilka beaktas som punkter på ett  dos–volymhistogram (DVH) vid planering av behandlingen. Sedan introduktionen av joniserande strålning för terapeutiskt bruk vid mitten av förra decenniet har den tekniska utvecklingen inom radioterapin möjliggjort att tidigare högtoxiska behandlingar, där frisk vävnad inom ett behandlingsområde fick lika hög dos som tumören, numera kan levereras med betydligt mindre biverkningar.  Kunskapen om vilka toleransdoser som är kritiska för att biverkningar ska uppstå är därmed till viss del föränderlig och förfinas allteftersom data för nya behandlingssätt rapporteras. Den behandling som är aktuell vid prostatacancer innebär att patienterna i olika utsträckning kan drabbas av strålinducerade gastrointestinala och genitouretrala biverkningar samt sexuell dysfunktion. Detta på grund av att prostatakörteln är anatomiskt lokaliserad nära tjocktarm, blåsa och penisrot, och strålfälten som riktas mot tumören till viss del även omfattar dessa så kallade riskorgan.  Syftet med den här artikeln är att summera den senaste kunskapen om toleransdoser för riskorgan som är associerade med gastrointestinala senbiverkningar, vilka kan uppkomma efter extern (yttre) behandling för prostatacancer. Data baseras på en nyligen publicerad systematisk metaanalys av litteratur inom området.1  Våra...