Atopisk dermatit kliniskt mycket likartad hos hund och människa

Katarina Tengvall | Mar 2019 | Dermatologi |

Katarina Tengvall
postdoc,
Institutionen för
klinisk neurovetenskap,
Karolinska institutet,
Solna

Kerstin Bergvall
veterinär,
Diplomate i European College
of Veterinary Dermatology,
Svensk specialist i dermatologi,
hund & katt, Kliniska vetenskaper,
Sveriges Lantbruksuniversitet,
Uppsala

Göran Andersson
professor i molekylär genetik,
Institutionen för husdjursgenetik,
Sveriges Lantbruksuniversitet,
Uppsala

Atopiskt eksem eller atopisk dermatit (canine atopic dermatitis, CAD) är en kronisk allergisk hudsjukdom som drabbar hundar som är överkänsliga mot ämnen i omgivningen. Sjukdomen är vanligare hos vissa hundraser, däribland schäfer. Frekvensen har rapporterats variera mellan tre och 15 procent i olika hundpopulationer.1,2 Atopisk dermatit ger klåda och rodnad av huden, framför allt på vissa karakteristiska områden, som under armbågar och i ljumskar, öron, tassar och ansikte. Atopisk dermatit hos hund och människa Det finns utmärkande likheter mellan atopisk dermatit hos människa och hund, särskilt vad gäller tidig debut och klinisk presentation, men även histopatologiskt med likartad infiltration av immunceller (se sammanställning i tabell 1). Hunden och män-niskan delar också i hög grad omgivningsfaktorer och levnadsmiljö. Detta bidrar till att riskfaktorer i vår gemensamma omgivning sannolikt har likartad påverkan för uppkomst av atopisk dermatit hos hund och människa. Astma är däremot mycket ovanligt hos hund, och hunden genomgår inte heller ”atopic march”, där eksem övergår i astma och rinit, vilket är vanligt hos människa.3 Drygt 60 procent av barn med atopisk dermatit riskerar att genomgå ”atopic march”.4 En region i arvsmassan associerad med atopisk dermatit hos schäfer För ett par år sedan identifierade vi en region i arvsmassan som är starkt associerad med en ökad risk för att utveckla atopisk dermatit hos schäfrar.11 I studien genotypades cirka 200 schäfrar med en så kallad 170 000 SNP (Single Nucleotide Polymorphism = enbaspolymori) array som representerar hela hundens arvsmassa, varpå skillnader i genotyper mellan sjuka och friska hundar identifierades i en region på hundens kromosom 27.  Risk respektive skyddande effekt Sommaren 2016 publicerade vi en uppföljande studie där genetiska varianter i den associerade regionen utvärderades med avseende på sin påverkan på geners uttryck. Liksom i den första studien jämfördes sjuka och friska schäfrar med varandra, men nu jämfördes de även med...