Högre kostnader vid subsyndromal depression hos äldre

Mikael Ludvigsson | Apr 2019 | |

Mikael Ludvigsson
med.dr, specialistläkare i geriatrik respektive psykiatri,
Institutionen för klinisk och experimentell medicin (IKE),
Avdelningen för neuro- och inflammationsvetenskap,
Linköpings universitet Psykiatriska kliniken i Linköping,
Region Östergötland

Lars Bernfort
Universitetslektor, fil.dr,
Institutionen för medicin och hälsa (IMH),
Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys,
Linköpings universitet

Jan Marcusson
professor, överläkare,
Institutionen för klinisk och experimentell medicin (IKE),
Avdelningen för neuro- och inflammationsvetenskap,
Linköpings universitet,
Medicinska och geriatriska akutkliniken i Linköping,
Region Östergötland

Ewa Wressle
docent, arbetsterapeut,
Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier (ISV),
Avdelningen för arbetsterapi, Linköpings universitet,
Medicinska och geriatriska akutkliniken i Linköping,
Region Östergötland

Anna Milberg
docent, överläkare,
Institutionen för medicin och hälsa (IMH),
Avdelningen för samhällsmedicin,
Linköpings universitet, LAH Norrköping
samt Palliativt kompetenscentrum,
Region Östergötland

Depression beräknas vara den största orsaken till sjukdomsbörda i höginkomstländer år 2030.1 Bland äldre personer är förekomsten av egentlig eller syndromal depression generellt lite lägre jämfört med yngre vuxna,2 medan däremot lindriga depressiva tillstånd, så kallad subsyndromal depression (SSD), är vanligt med cirka 10 procent punktprevalens i befolkningen (motsvarande cirka 2–3 gånger vanligare än egentlig depression).3  SSD är associerad med funktionsnedsättningar som tycks stå i proportion till graden av depressivitet,4,5 vilket betyder att effekterna på samhällsnivå är stora eftersom tillståndet är så vanligt. Tidigare studier har visat att äldre personer med depression eller SSD har högre sjukvårdskostnader än andra äldre.6-8 Dock har flertalet studier av SSD hos äldre personer genomförts i gruppen yngre äldre (65–80 år), medan det finns få studier av äldre äldre (80+ år) personer med SSD.  Eftersom den äldsta åldersgruppen skiljer sig väsentligt avseende grad av multisjukdom, skörhet och socialt beroende, och eftersom denna åldersgrupp blir allt större med den demografiska utvecklingen, är vetenskapliga studier motiverade. Ett avhandlingsprojekt vid Linköpings universitet har studerat SSD hos äldre äldre personer ur olika perspektiv, och följande text återger en hälsoekonomisk delstudie.9,10  Syften med studien var att jämföra prospektiva direkta kostnader för sjukvård och kommunal omsorg för personer med SSD jämfört med non-depression (ND) samt att utveckla en modell för att predicera direkta sjukvårdskostnader i en svensk population av äldre äldre personer. På basis av tidigare forskning ställdes hypoteserna att direkta kostnader vid SSD skulle vara högre än vid ND oberoende av somatisk multisjukdom samt att faktorerna kognitiv dysfunktion, fysisk funktion och ADL-förmåga, smärta och ensamhet också skulle predicera högre kostnader. Metod Studien analyserade data från den prospektiva populationsbaserade studien ELSA85 (Elderly in Linköping Screening Assessment, 85 års ålder vid start). Vid baslinjen undersöktes 371 (57 procent av samtliga) 85-åringar i Linköpings kommun avseende depressivitet med skattningsskalan GDS-15 (15-item Geriatric Depression...