Riskfaktorer för ALS – uppdatering av kunskapsläget

Lars-Gunnar Gunnarsson | Apr 2019 | |

Lars-Gunnar Gunnarsson
docent i neurologi,
biträdande professor vid Institutionen
för medicinska vetenskaper,
Örebro universitet

För drygt femtio år sedan noterades i en observationsstudie att amyotrofisk lateralskleros (ALS) var överrepresenterat bland personer med tungt fysiskt arbete.1 Min avhandling från 1992 inkluderade registerstudier samt populationsbaserade fall–kontroll studier med enkät, och resultaten indikerade samband med exponering för tungt fysiskt arbete, kemikalier/metaller samt neurodegenerativ sjukdom i närmaste släkten.2,3 En aktuell och gedigen genomgång av genetiska riskfaktorer finns i BestPractice 2018;35:12-19.  Riskfaktorer för ALS har studerats i ett hundratal epidemiologiska publikationer med varierande design, och olika riskfaktorer har pekats ut, däribland också exponering för elektriska eller elektromagnetiska fält. Varierande vetenskaplig kvalitet kan förklara varför resultat och riskkvot varierar. På uppdrag av AFA Försäkring (som ägs av arbetsmarknadens parter) genomförde vi metaanalyser som endast inkluderade studier av god vetenskaplig kvalitet. Resultaten redovisades i ett temanummer av den vetenskapliga skriftserien Arbete och hälsa.4  Vi presenterade nyligen kompletterande metaanalyser och integrerade analyser av publikationsbias i två artiklar i internationella tidskrifter. En metaanalys av sex artiklar avseende yrkesmässig exponering för tungt fysiskt arbete visade fyra gånger ökad risk för ALS (sammanvägd OR 3,98; 95 procent konfidensintervall 2,04–7,77).5 Risken för ALS ökade cirka 50 procent efter yrkesmässig exponering för bly respektive kemiska bekämpningsmedel (pesticider).6 Lika stor riskökning har också påvisats för tobaksrökning.4 Däremot verkar den riskökning från elektriska eller elektromagnetiska fält som ses i äldre studier huvudsakligen förklaras av publikationsbias.6 Risken för ALS har också studerats bland de drygt 200 000 personer som åkte Vasaloppet under perioden 1989–2010.7 Elitåkare med sluttider på upp till 150 procent av vinnarens tid hade fyra gånger ökad risk att senare drabbas av ALS jämfört med motionsåkare. Bland de senare verkar i stället risken för ALS vara reducerad. Studien är mycket välgjord och resultaten inte behäftade med bias.  Under två decennier arbetade jag som klinisk neurolog och som ansvarig läkare för ett multiprofessionellt ALS-team träffade jag många patienter med...