Cellräkning i neocortex i hjärnor från patienter med MS jämfört med kotrollgrupp

Bente Pakkenberg | Maj 2019 | #0071A7 |

Bente Pakkenberg
professor, med.dr,
Forskningslaboratorium for stereologi
og neurovidenskab,
Bispebjerg-Frederiksberg Hospital,
Institut for klinisk medicin,
Köpenhamns universitet, Danmark

Multipel skleros (MS) är en primärt autoimmun sjukdom i centrala nervsystemet (CNS), som bland annat leder till förlust av celler och fibrer. Vid mikroskopi återfinns normalt sett perivaskulär och parenkymal inflammation, axonförlust och remye-linisering. Även om primärt fokus har legat på förändringar i hjärnans vitsubstans i form av fokal plackbildning ökar intresset för de förändringar som drabbar neocortex.  Studier med magnetisk resonanstomografi (MR) har pekat på att sambandet mellan förändringar i neocortex och kliniska symtom är större än sambandet mellan kliniska manifestationer och förändringar i hjärnans vitsubstans, speciellt vid progressiva varianter av sjukdomen. Det har tidigare påvisats att en viss neuronförlust sker i CNS,1,2 men det har utvecklats en del mer raffinerade kvantitativa metoder, så kal-lade stereologiska tekniker, i syfte att få fram valida data om de förändringar som uppstår i hjärnan vid till exempel MS.3  Metod I studien ingick nio formalinbehandlade hjärnor från patienter med MS, sju med sekundärprogressiv MS och två med primärprogressiv MS (sex kvinnor och tre män) samt sju åldersmatchade kontrollhjärnor (tre kvinnor och fyra män) utan CNS-sjukdom. Hjärnorna halverades, och den ena hemisfären användes sedan för stereologisk kvantifiering.4  Den samplade hemisfären skars i 11 mm tjocka skivor, och volymerna av neocortex och vitsubstans bestämdes innan skivorna kapslades in i paraffin. Skrumpningen skattades och därefter skars ett 40 µm tjockt toppsnitt från varje hjärnskiva, de infärgades med hematoxillin och eosin och användas sedan för cellräkning. Alla MS-hjärnor infärgades dessutom för inflammatoriska förändringar och för mätning av storleken på områden med demyelinisering.  Varje samplat och färgat toppsnitt undersöktes i ett stereologiskt utrustat mikroskop och den tredimensionella celldensiteten bestämdes med hjälp av optiska dissektorer (se figur 1).5,6 I princip bestäms den genomsnittliga celldensiteteten genom att man fokuserar ned genom ett tjockt snitt (här 40 µm) och sedan räknar man neuronen första gången de uppträder inom en optisk räkneram.7,8...