Fatigabilitet vid MS – ett intressant mått utan konsensus

Ulrik Dalgas | Maj 2019 | #0071A7 |

Ulrik Dalgas
lektor,
Sektion for Idræt,
Institut for Folkesundhed,
Aarhus Universitet,
Danmark

Trötthet (benämns hädanefter ”fatigue”) är ett utbrett symtom hos personer med multipel skleros (MS). Sjuttiofem procent av patienterna beskriver att de upplever symtomet antingen ofta eller sporadiskt,1 och 55 procent att det är ett av deras värsta symtom.2  Fatigue definieras som “brist på fysisk och/eller mental energi, som enligt patienten själv eller en närstående/behandlare uppfattas påverka nödvändiga eller önskade aktiviteter i dagliga livet”.3 Fatigue är alltså ett subjektivt symtom som kan påverka patientens vardagliga aktiviteter.  Enligt Kluger med kollegor4 bör man emellertid inte enbart beakta den subjektiva upplevelsen av fatigue, utan också fokusera på det objektiva måttet ”fatigability”, eller fatigabilitet (se figur 1). Fatigabilitet defineras som ”en objektiv förändring av prestationsförmågan”, men bör inte förväxlas med muskelsvaghet. Patienten kan mycket väl ha normal muskelstyrka under en enstaka kortvarig muskelkontraktion och samtidigt uppvisa fatigabilitet under långvariga och upprepade muskelkontraktioner.  Samtidigt är sambandet mellan subjektiv fatigue och objektiv fatigabilitet ofta dåligt eller icke existerande,5 varför fatigabilitet nödsvändigtvis ska mätas och tolkas oberoende av subjektiv fatigue. Det finns många översiktsartiklar om fatigue, men i stort sett inga om fatigabilitet. För att få en djupare förståelse av hur fatigabilitet mäts och uttrycks vid test av patienter med MS företog vi, tillsammans med belgiska och nederländska kollegor, därför en större litteraturöversikt av området.6 Vetenskaplig metod Efter en omfattande litteratursökning identifierade vi 48 relevanta artiklar som uppfyllde inklusionskriterierna (objektiv parameter som kvantifierar fatigabilitet; ≤20 år gammal; ≥10 personer; engelskspråkig). Därefter delade vi in de olika sätten att mäta fatigabilitet enligt WHO:s klassifikationsmodell ICF (International Classification of Functioning), där fatigabilitetstestet antingen klassificerades som ”ICF – body level” eller ”ICF – activity level”.  Test där isometrisk eller koncentrisk muskelstyrka hade använts som mått på fatigabilitet kategoriserades således som ”ICF – body level”, medan funktionsmått som exempelvis minskad gånghastighet klassificerades som ”ICF – activity level”. Dessutom tog vi även...