Neurofilament light som markör för sjukdoms­aktivitet vid MS

Kristin N. Varhaug | maj 2019 | Multipel skleros |

Kristin N. Varhaug
forskare,
Klinisk institutt 1,
Universitetet i Bergen,
nevrologisk avdeling,
Haukeland universitetssykehus, Bergen

Christian A. Vedeler
professor,
Klinisk institutt 1,
Universitetet i Bergen,
nevrologisk avdeling,
Haukeland universitetssykehus, Bergen

Neurofilament är neuronspecifika komponenter i cytoskelettet som bidrar till neuronets struktur samt till upprätthållande av dess storlek och form. Neurofilamenten är uppbyggda av fem subenheter: neurofilament light (NFL), neurofilament medium (NFM), neurofilament heavy (NFH), α-internexin och nestin.1,2 Vid axonal skada frisätts neurofilament i spinalvätskan, och en förhöjd nivå av neurofilament har därför setts som tecken på axonal skada och neuron--död. NFL är den subenhet som det har forskats mest på. NFL är förhöjt vid en rad olika neurologiska sjukdomar, som ALS,3 stroke,4 frontotemporal demens,5 multipel skleros (MS)6 och perifera neuropatier.7 MS ses som ett i första hand neuroinflammatoriskt tillstånd, men neurodegenerationen bedöms som lika viktig i patogenesen. Etiologin bakom MS är än så länge okänd. Det heterogena sjukdomsförloppet och den varierande behandlingsresponsen gör att behandling och uppföljning av patienter med MS ofta är oförutsägbara och inte särskilt tillfredsställande vare sig för läkare eller patient. Det finns därför en stark önskan om att finna biomarkörer som kan bidra till större förutsägbarhet för denna patientgrupp. Flera studier har visat att NFL-nivåer i spinalvätska hos patienter med MS kan ge viss information om sjukdomsaktiviteten. Även om spinalpunktion tillhör utredningen av patienter med MS används metoden sparsamt vid uppföljning. Syftet med vår studie var att studera serumkoncentrationen av NFL som biomarkör i uppföljningen av patienter med skovvis förlöpande MS (relapsing-remitting MS, RRMS). Material och resultat Vi utgick ifrån en tidigare randomiserad, dubbelblindad placebokontrollerad studie som undersökte effekten av omega-3-fettsyra hos patienter med RRMS.8 Vid tidpunkten för inklusion stod ingen av patienterna på behandling, men efter sex månader inledde alla patienter behandling med interferon-beta. Uppföljningstiden var två år. Vi hade prov tillgängliga från 85 patienter. Blodproven togs vid inklusion och vid månaderna 3, 6, 12 respektive 24. MR med kontrast togs vid inklusion, därefter månatligen de första nio månaderna och sedan vid månad 12 och...