Reviderat europeiskt konsensusutlåtande för vuxna med ADHD – ett kunskapsunderlag för kliniker

Tatja Hirvikoski | Sept 2019 | Psykiatri / Neurologi |

Tatja Hirvikoski
docent i klinisk psykologi,
Center of Neurodevelopmental Disorders
at Karolinska Institutet (KIND),
Institutionen för kvinnors och barns hälsa,
Karolinska institutet

ADHD (attention-deficit/hyperactivity disorder) är en utvecklingsrelaterad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna bland barn och ungdomar. En majoritet av barn med ADHD har fortsatta svårigheter i vuxen ålder.  Funktionsnedsättningens komplexitet ställer höga krav på kunskap hos utredande och behandlande kliniker. För att höja kunskapen om ADHD hos vuxna i evidensbaserad praktik har det europeiska konsensusutlåtandet nu reviderats.1 Artikeln har publicerats som open access, det vill säga för fri tillgänglighet för kliniker.  ADHD hos vuxna har stora negativa konsekvenser Den genomsnittliga prevalensen av ADHD hos vuxna har uppskattats till omkring tre procent i västvärlden.2 Uttryck för kärnsymtomen av ADHD, det vill säga uppmärksamhetsstörning med impulsivitet och överaktivitet, ändras ofta under utvecklingens gång. Den synliga överaktiviteten minskar till exempel ofta och upplevs hos vuxna mer som en ”inre” rastlöshet alternativt uttrycks i socialt mer accepterade former jämfört med hos barn. Utöver kärnsymtomen av ADHD lyfter det europeiska konsensusutlåtandet fram även de vanliga svårigheterna med emotionsreglering, vandrande tankar och exekutiva svårigheter; det vill säga olika uttryck för svårigheter med beteendereglering. ADHD hos vuxna är på gruppnivå kopplat till ett negativt långtidsutfall.3 ADHD ökar risken för underprestation och utanförskap i utbildning och arbete. Ekonomiska svårigheter är vanliga, och ADHD är förknippat med ekonomiskt ofördelaktiga val och även spelberoende. Sociala svårigheter är vanliga och kan påverka vänskap, nära relationer och föräldraskap negativt; ADHD hos vuxna påverkar de närstående i mycket stor omfattning.  Psykiatrisk samsjuklighet är mer regel än undantag hos vuxna med ADHD (60–80 procent av vuxna med ADHD har någon ytterligare psykiatrisk diagnos under sin livstid) och risken för suicidala beteenden är kraftigt förhöjd. Utöver psykisk ohälsa har studier även visat en förhöjd risk för somatisk ohälsa.4 En del individer med ADHD har ett mycket negativt långtidsutfall med svår psykiatrisk samsjuklighet, beroendesjukdom och/eller kriminalitet.5 Mot bakgrund av denna komplexa kliniska bild...