Exponering för androgener under fosterstadiet viktigare än fetma för uppkomst av PCOS

Maria Manti | Nov 2019 | Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar | Primärvård |

Maria Manti
doktorand,
Institutionen för fysiologi
och farmakologi,
Karolinska institutet,
Stockholm

Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är en vanlig endokrin och metabol sjukdom som drabbar mer än en av tio kvinnor i fertil ålder. PCOS kännetecknas av höga nivåer av manligt könshormon (androgener), oregelbundna menstruationer med kronisk anovulation och äggstockar med många omogna folliklar och manifesteras med reproduktiva och metabola störningar.1  Kvinnor med syndromet är ofta överviktiga, mer än var tredje kvinna har glukosintolerans och tio procent utvecklar diabetes mellitus typ 2 (T2DM) under det fjärde decenniet av sitt liv.2 PCOS har också kopplats till en ökad risk för kardiovaskulär sjuklighet.3,4 Det är dock oklart om det är de höga androgennivåerna eller deras interaktion med befintliga riskfaktorer som bidrar till den ökade risken för hjärt–kärlsjukdom.  Även om orsaken till PCOS inte är klarlagd vet vi i dag att både genetiska faktorer och miljön under fosterlivet, med exponering av höga nivåer av androgener, kan bidra till syndromets patofysiologi och utveckling. Kvinnor med PCOS har högre nivåer av androgener under andra och tredje trimestern av graviditeten, vilket kan leda till störd placentafunktion och onormal fosterutveckling.5,6  Dessutom är gravida kvinnor med PCOS ofta överviktiga, och fetma är därför en annan hälsoriskfaktor för foster och avkomma.7  I denna studie ville vi undersöka om höga androgennivåer och/eller fetma i fosterlivet leder till hjärt–kärlsjukdom hos honavkommor. Vi ville också studera effekterna av kontinuerlig exponering för androgener med avseende på kardiovaskulär funktion.  Metod Vi använde oss av två etablerade musmodeller som efterliknar PCOS. För att efterlikna de mänskliga PCOS-graviditeterna med höga androgennivåer och/eller fetma matades mössen med kontrollkost eller fettinducerad kost under tio veckor.  Honorna parades med en hane som matades med kontrollkost, och sent i dräktigheten injicerades honorna med dihydrotestosteron för att efterlikna en PCOS-graviditet. Därefter utfördes omfattande metabol och kardiovaskulär fenotypning av de vuxna honavkommorna för att bedöma huruvida dessa miljöfaktorer under fosterlivet påverkade strukturen och funktionen i...