Interleukin-22 binding protein driver på sjukdomsprocessen vid MS

Hannes Lindahl | Dec 2019 | Multipel skleros |

Hannes Lindahl
läkare, med.dr.,
Institutionen för
klinisk neurovetenskap,
Karolinska institutet

Ett omfattande arbete har lagts på att kartlägga de genetiska varianter som påverkar risken att insjukna i MS.1–3 Målet är att förstå sjukdomsmekanismer som i bästa fall går att påverka med läkemedel. Styrkan med genetiska sjukdomsassociationer är att kausalitetens riktning är otvetydig. Å andra sidan säger de i allmänhet väldigt lite om hur sjukdomen påverkas, eftersom de enbart visar att något i det här området av genomet påverkar risken att insjukna. Klinisk tillämpning kräver följaktligen mer forskning.  Majoriteten av de nukleotidvarianter som identifieras är icke-kodande. Tillsammans med fenomenet kopplingsojämnvikt (linkage disequilibrium) och den växande kunskapen om icke-kodande element i genomet blir uppgiften komplicerad och strategier måste anpassas för vidare utredning av varje enskild association.  Vi har under en längre tid intresserat oss för nukleotidvarianten rs17066096 nedströms om genen IL22RA2 och har publicerat data från mus, råtta och människa som talar för att dess genprodukt Interleukin-22 binding protein (IL-22BP) driver på sjukdomsprocessen vid MS och är ett tänkbart mål för ny behandling.4–6 Vi har använt oss av djurmodellen för MS, experimentell autoimmun encefalomyelit (EAE), i både mus och råtta samt gjort experiment in vitro med humanprover och har på så vis data från tre arter som stöder denna slutsats. Interleukin-22 (IL-22) är ett cytokin som utsöndras av flera olika immunceller och binder till IL-22-receptorn som uttrycks i icke-hematopoetiska celler i vävnader som har kontakt med den yttre världen, exempelvis hud, tarm, och lungor.7 IL-22 faciliterar vävnadsintegritet, proliferation efter skador, och uttryck av antimikrobiella peptider. Vid vissa sjukdomstillstånd har IL-22 visat sig ha en positiv och i andra en negativ nettoeffekt för individen.8,9  IL-22BP uttrycks främst av antigenpresenterande celler och binder starkt till IL-22 och neutraliserar på så vis dess effekter.10,11 Några år efter att IL-22 upptäcktes publicerades en rapport med slutsatsen att detta cytokin inte påverkar EAE, vilket sannolikt dämpade intresset...