Höghöjdsvistelse vid kardiovaskulär sjukdom

Jonathan Al-Saadi | Dec 2019 | Primärvård |

Jonathan Al-Saadi
medicine studerande,
Karolinska institutet

Hanna Olsson
med. stud.,
Karolinska institutet

Gustav Mattsson
AT-läkare,
Gävle sjukhus,
Centrum för forskning
och utveckling,
Uppsala universitet/Region Gävleborg

Peter Magnusson,
överläkare, doktorand,
Verksamhetsområde kardiologi, Gävle sjukhus,
Centrum för forskning och utveckling,
Uppsala universitet/Region Gävleborg,
Institutionen för medicin, Karolinska institutet, Stockholm

Människan har under detta sekel rest allt mer. Platser som tidigare var svåråtkomliga kan nu nås av en bredare grupp. Förekomsten av hjärt–kärlsjukdom är emellertid stor i befolkningen och även dessa personer förväntar sig att kunna företa flygplansresor och besöka platser på hög höjd. Det är därför välkommet med de riktlinjer från Europeiska kardiologföreningen (ESC) som publicerades 2018 och som gäller patienter med kardiovaskulär sjukdom och vistelse i höghöjdsmiljö.1  Höghöjdsfysiologi Atmosfärtrycket, även kallat lufttrycket, minskar med stigande höjd och minskar därmed fraktionen av inhalerad syrgas (FiO2), vilket benämns hypobar hypoxi. Även temperatur och luftfuktighet sjunker med höjden.  Höjd kan klassificeras i följande kategorier: låg, mellan, hög, mycket hög, extremt hög samt den högsta zonen, som på engelska har fått ett eget, något oroväckande, namn: the death zone, och på franska: zone de la mort.2 Reguljärflyget håller ett kabintryck som motsvarar en höjd på cirka 2 400 meter över havet (m.ö.h.), vilket ligger på gränsen för hög höjd enligt ovanstående klassifikation.  För att tillgodose kroppens syrgasbehov uppkommer flera akuta fysiologiska svar. Hypoxi aktiverar de perifera kemoreceptorerna, som ger ökad ventilation och, i kombination med kyla, ett sympatikuspåslag som resulterar i ökad hjärtfrekvens och hjärtminutvolym samt ökat blodtryck. Det lokala svaret på hypoxi i vävnad är vasodilatation medan en hypoxisk vasokonstriktion sker i lungan (figur 1).  Efter en längre tid på hög höjd minskar dessa svar, vilket kallas acklimatisering.3 Dessa fysiologiska svar anses vara orsaken till höjdsjuka, som i extrema fall kan leda till hjärn- och lungödem. Hos patienter med kardiovaskulär sjukdom medför höghöjdsmiljö ytterligare fysiologiska utmaningar. Hjärtsvikt Patienter med hjärtsvikt har störd autonom funktion, vilket medför ökad påfrestning vid hög höjd.4,5 Agostoni och medarbetare studerade 38 patienter med hjärtsvikt utan kranskärlssjukdom, tolkat som New York Heart Association (NYHA) klass III-IV, samt 14 friska individer genom arbetsprov på flera simulerade höjder med...