Människans beteende kan studeras ur två helt olika perspektiv, med helt olika förförståelse och med olika syften och värdegrunder. Forskare inom den kognitiva skolan antar att beteendet och känslorna direkt påverkas av mentala ”konstrukt”,  och därmed är målet för studierna att identifiera dessa konstrukt och de tillstånd som påverkas av dem, med syftet att kunna förutse (predicera) en viss konsekvens.1  Konstruktet ”‘rörelserädsla” till exempel påstås kunna påverka tillståndet ”smärta”, och konsekvenserna kan vara att smärtan ”kronifieras” (blir kronisk), att personen blir deprimerad eller får sämre livskvalitet därför att hen undviker att delta i aktiviteter eller i livet. Å andra sidan förklarar forskare i funktionell kontextualism och kontextuell beteendevetenskap (contextual behavioral science, CBS) människans beteende i termer av kausala produkter av kontextuella  faktorer. De antar att målet är att identifiera dessa kontextuella variabler med syftet att både kunna förutsäga (predicera) beteenden och att, framför allt, kunna ändra på dem (och inte

Autoimmunitet vid reumatoid artrit (RA) är framför allt förknippat med antikroppar mot citrullinerade protein och reumatoid faktoraktivitet.1 Serumnivåer av anti-citrullinerade proteinantikroppar (ACPA) mäts rutinmässigt med anti-CCP-test och är ett viktigt verktyg för diagnos av seropositiv RA.  De senaste cell- och djurstudierna av ACPA pekar också mot att dessa autoantikroppar kan ha en aktiv roll i patogenesen genom att bidra till både smärta och benerosioner.2,3  Citrullin är en posttranslationell förändring av proteiner som sker naturligt, men som kommer att ändra proteinets egenskaper och struktur samt frilägga nya epitoper som kan kännas igen av immunförsvaret i autoreaktiva reaktioner. Det som är unikt med ACPA är att antikropparna framför allt riktar sig mot modifieringen och mot peptidsignaturer som de kan känna igen i många olika vitt skilda proteiner. Men på senare tid har forskare också blivit uppmärksamma på andra klasser av autoantikroppar mot andra typer av proteinmodifikationer, och vi diskuterar allt mer anti-modifierade

Vår studie (publicerad i Journal of Pain) är den fjärde som har påvisat att man genom att gruppera patienter utifrån deras nivå av smärtacceptans kan identifiera kliniskt relevanta skillnader i deras funktionsnivå.1 Studien är den första i en serie där vi arbetar för att pröva en nyutvecklad modell, ACTiveRehab, som identifierar en enkel klinisk indikator som för de olika grupperna predicerar rehabiliteringsutfall, systematiserar bedömning och selektering av patienter till rehabilitering samt erbjuder en mer precis information om hur en framtida rehabilitering ska utformas (de sista studierna har ännu inte publicerats).  Smärtvård: skiftet från symtomlindring till funktionshöjande Smärtvården består av två olika fält. Smärtlindring, väl förankrad i biomedicin och biologisk grundforskning, och smärtrehabilitering, med beteendemedicinsk inriktning, grundad i både medicinsk vetenskap och beteendevetenskap. Smärtrehabilitering är en interprofessionell modell (kallas multimodal i Sverige) där teamet väljer patienter som ska ingå i rehabiliteringsgruppen.  Vi vet att det fungerar, men för vem? På smärtområdet

MEST SETE MEDtalks

 

Behandlingsalgoritm vid multipelt myelom   Se hele webinar

Behandlingsalgoritm vid multipelt myelom

<script src="https://fast.wistia.com/embed/medias/rce560uqjb.jsonp" async></script><script src="https://fast.wistia.com/assets/external/E-v1.js" async></script><div class="wistia_responsive_padding" style="padding:56.25% 0 0 0;position:relative;"><div class="wistia_responsive_wrapper" style="height:100%;left:0;position:absolute;top:0;width:100%;"><div class="wistia_embed wistia_async_rce560uqjb videoFoam=true" style="height:100%;width:100%">&nbsp;</div></div></div>
Behandlingsalgoritm vid multipelt myelom&nbsp;&nbsp;&nbsp;<a href='https://bestprac.se/webinar/webinarbehandlingsalgoritm-vid-multipelt-myelom/'>Se hele webinar

Hur behandla patienter i återfall efter behandling med ASCT?

<script src="https://fast.wistia.com/embed/medias/rce560uqjb.jsonp" async></script><script src="https://fast.wistia.com/assets/external/E-v1.js" async></script><div class="wistia_responsive_padding" style="padding:56.25% 0 0 0;position:relative;"><div class="wistia_responsive_wrapper" style="height:100%;left:0;position:absolute;top:0;width:100%;"><div class="wistia_embed wistia_async_rce560uqjb videoFoam=true" style="height:100%;width:100%">&nbsp;</div></div></div>
Hur behandla patienter i återfall efter behandling med ASCT?&nbsp;&nbsp;&nbsp;<a href='https://bestprac.se/webinar/webinarhur-behandla-patienter-i-aterfall-efter-behandling-med-asct/'>Se hele webinar
Mortalitet och multipel skleros

Det är väl känt att en hög konsumtion av alkohol är en vanlig och viktig orsak till leversjukdom och cirros.1 Hög konsumtion definieras ofta som mer än 30 gram alkohol per dag för män och 20 gram för kvinnor, motsvarande omkring 3 respektive 2 glas med 15 cl vin, vilket även definieras som en enhet. Hög alkoholkonsumtion ökar också risken för cirros vid andra leversjukdomar, såsom hepatit B eller C. Världens vanligaste leversjukdom i dag är dock så kallad icke-alkoholorsakad fettleversjukdom (non-alcoholic fatty liver disease, NAFLD), vilken har en extremt hög prevalens på 25 procent.2 Tidigare studier har visat en paradoxal association med en minskad risk för avancerad leverskada vid NAFLD för personer som dricker en låg till måttlig mängd alkohol jämfört med nykterister. Dessa studier kan dock kritiseras då de mätt alkoholkonsumtion vid enstaka tillfällen.3 Det är oklart om en låg till måttlig konsumtion av alkohol genom hela livet

Stroke (slaganfall) är den vanligaste orsaken till bestående neurologisk funktionsnedsättning hos vuxna och en vanlig dödsorsak.1 Strokeincidensen har de senaste åren minskat i Sverige och i övriga västvärlden, men det finns en risk att incidensen ökar i framtiden beroende på den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning.  Kända riskfaktorer för stroke är bland annat hypertoni, förmaksflimmer, ålder och rökning. För dessa riskfaktorer finns väldokumenterade interventioner för att minska strokerisken, och för förmaksflimmer (FF) är det framför allt oral antikoagulantiabehandling (OAK) som kan reducera strokerisken med i storleksordningen två tredjedelar.2  Förmaksflimmer kan vara en utmaning att diagnostisera då arytmin kan vara både paroxysmal och asymtomatisk.3–5 Det skulle därför vara av stor nytta att hitta biomarkörer som kan identifiera individer med ökad risk för förmaksflimmer.  Flera biomarkörer i blod eller plasma har visat sig kunna identifiera individer med ökad risk för förmaksflimmer, men detta är dock än så länge bara studerat retrospektivt

Bronkobstruktion är ett kardinalfenomen hos patienter med astma där reversibilitet efter inhalation av bronkdilaterande beta-2-agonist kan verifiera diagnosen.  En positiv reversibilitetstest förutsätter dock att det föreligger en pågående bronkobstruktion när testen ska utföras. Även om det förelåg en obstruktion tidigt på morgonen vid uppvaknandet kan patienten ha en helt normal lungfunktion när testen ska utföras på mottagningsbesöket några timmar senare (figur 1).  De flesta patienter har parallellt med sin inhalationssteroidbehandling en intermittent eller kontinuerlig behandling med en beta-2-agonist. När effekten av beta-2-agonister ska utvärderas väljer man som regel de patienter som har en uttalad reversibilitet, oftast minst 15 procent, medan reversibiliteten i medeltal brukar ligga på över 25 procent. I studier där man till exempel jämför ICS (inhalation av kortikosteroid) + beta-2 med högre dos ICS + placebo räcker det med påvisad beta-2-känslighet. Värre blir det när man önskar jämföra effekten av en beta-2-agonist med en annan.   Vår enhet

#Senaste Tidskrifter

Reumatologi

Nr. 35 • maj 2018
ÅRGÅNG 10
  • Långvarig smärta
  • Reumatisk sjukdom
  • Tidig RA