År 2008 påbörjades utveckling och implementering av den självrapporterade hälsoenkäten i kvalitetsregistret InfCare HIV. Hälsoenkäten har i denna studie1 validerats, och den visar hög samstämmighet mellan följsamhet till antiretroviral behandling och virologiskt resultat. Andra viktiga data är hur patienterna uppskattar sin fysiska och psykiska hälsa samt patientrelaterade upplevelser (patient reported experience measures, PREM) av vården och behandlingen. Hälsoenkäten i Infcare HIVär utvecklad som ett samtalsstöd och frågeformuläret innehåller nio frågor och besvaras antingen med ja eller nej, eller på en Likertskala mellan 1–6 respektive 1–4. Svaren som används i det kliniska arbetet visualiseras i beslutstödets graf (figur 1). I denna studie analyserade vi behandlingsdata och hälsoenkätens resultat mellan åren 2012 och 2014. Syftet var att utvärdera faktorer som påverkar patientens följsamhet till behandling samt att studera trender gällande följsamhet över tid. Studien inkluderade 2 846 enkäter, och bortfallet var 171 personer som avböjde att göra hälsoenkäten. Gruppen som besvarade enkäten

Nationell tvärsnittsstudie i InfCare HIV visar hög samstämmighet mellan självrapporterad följsamhet till behandling och virologiskt resultat

Sjukdomar orsakade av hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV) är allvarliga, och virusspecifika T-celler har en viktig roll i leversjukdomen. Virusspecifika T-celler medverkar troligen både vid leverskada och vid utläkning av hepatit B och hepatit C.1 Cytotoxiska T-celler (CTL) är primära effektorceller som medierar viruskontroll. Detta sker dels genom utsöndring av antivirala cytokiner, dels via cytolytisk aktivitet där cytokiner kan hämma virus utan att döda cellen. Studier har visat att HBV- och HCV-specifika T-celler är relativt få eller obefintliga hos personer med kronisk infektion. De har vidare visat att funktionen hos virusspecifika T-celler är bristande, och att orsaken till att de är dysfunktionella eller toleranta är dels en ständig närvaro av antigenexponering, dels hämmande effekter av virusreplikation.2–6 Omdirigering av T-celler Användning av CAR(chimeric antigen receptor)- och TCR(T-cellsreceptor)-modifierade autologa T-celler har på senare tid genererat stor uppmärksamhet inom cancerterapi.7,8 Principen är att förstärka eller omdirigera patientens egna T-celler genom att

I dag är 56 procent av männen och 42 procent av kvinnorna i åldrarna 16–84 år i Sverige överviktiga eller feta, enligt Folkhälsomyndighetens senaste rapport. Förändrade levnadsvanor med mer fysisk aktivitet och hälsosammare matvanor utgör grunden för behandling för såväl fetma som dess följdsjukdom diabetes typ 2. Fetmakirurgi, så kallad bariatrisk kirurgi, som internationellt allt mer går under namnet metabol kirurgi, har också blivit ett vanligt behandlingsalternativ med drygt 6 000 operationer per år i Sverige. Fetma vanligt bland patienter med allvarlig psykisk sjukdom Patienter med allvarliga psykiska sjukdomar som bipolär sjukdom eller schizofreni har 12–19 års kortare förväntad livslängd jämfört med den allmänna befolkningen.1 Det finns åtskilliga orsaker till detta. Det är dock värt att notera att fetma är mycket vanligt bland patienter med allvarlig psykisk sjukdom – prevalensen är nästan 40 procent i Sverige och upp till 60 procent i USA.2 Farmakologisk behandling och beteendeinterventioner för det metabola

Fetmakirurgi ökar risken för depression och självskadebeteende

Avancerad kranskärlssjukdom behandlas före-trädesvis med kranskärlskirurgi. Somliga patienter utvecklar svår hjärt-/lungsvikt efter operationen, och vanligtvis rör sig detta om patienter som inkommer akut till operation i ett instabilt tillstånd. Hos en del av dessa patienter krävs postoperativt mekaniskt cirkulationsunderstöd i form av ECMO (extracorporeal membrane oxygenation). Stora studier avseende denna typ av behandling har hittills saknats. Två typer av ECMO finns: venoarteriell och venovenös. VV-ECMO-behandling används vid lungindikation, det vill säga när det främst rör sig om ett syresättningsproblem. Vid VA-ECMO föreligger även cirkulationsunderstöd och är den modalitet som framför allt används efter hjärtkirurgi när hjärtat inte förmår ta över cirkulationen efter det att hjärt–lungmaskinen avvecklats. Behandlingen är i många fall direkt livräddande men också mycket resurskrävande. Behandlingen är även associerad med komplikationer såsom blödning/trombos, hypoperfusion i extremitet, kärlskador samt systemisk inflammationsreaktion. I en multinationell studie undersökte vi utfallet av ECMO-behandling efter isolerad kranskärlskirurgi. Metod Patienter som hade erhållit ECMO-behandling

Kardiovaskulär sjukdom är den vanligaste dödsorsaken världen över. Trots gynnsamma trender i dödlighet efter hjärtinfarkt kvarstår en överrisk för hjärt–kärlsjukdom hos patienter med diabetes.1 Biomarkörer som identifierar högriskpatienter och som belyser de bakomliggande orsakerna är efterfrågade. Adipokiner, som härrör från fettvävnaden, såsom adiponektin och leptin, är associerade med det metabola syndromet, utveckling av diabetes2,3 och framtida hjärt–kärlsjukdom.4-6 Experimentella data indikerar att adiponektin har skyddande effekt i den aterosklerotiska processen genom påverkan på endotelceller, glatta muskelceller och makrofager.7-9 Förhållandet mellan adiponektin, risk för hjärt–kärlhändelse och död är emellertid komplext, där låga nivåer relaterar till hjärt–kärlhändelse medan höga nivåer relaterar till dödlighet efter sådana händelser, den så kallade adiponektinparadoxen.10-13 Till skillnad från adiponektin har leptin visats ha mer proinflammatoriska och proaterogena egenskaper såsom endoteldysfunktion, sympatikusaktivering och trombogenicitet.14,15 Mål Målet med studien var att undersöka adiponektin och leptin som prognostiska, långsiktiga markörer efter hjärtinfarkt hos patienter utan tidigare känd dia-betes. Hypotesen var att

Vid typ 1-hjärtinfarkt uppkommer ischemin på grund av en spontan tromboembolisk händelse i hjärtats kranskärl, vanligen orsakat av ett rupturerat aterosklerotiskt plack. Vid typ 2-hjärtinfarkt beror ischemin på en obalans i tillgång och efterfrågan på syre till myokardiet sekundärt till andra underliggande sjukdomstillstånd.2 Typ 3 utgörs av fatal hjärtinfarkt där döden inträffat innan biomarkörer kunnat bestämmas, och typ 4 och 5 utgörs av procedurrelaterade hjärtinfarkter (PCI respektive kranskärlskirurgi). Det har publicerats ett flertal studier av typ 2-hjärtinfarkt som visar att patientgruppen är mycket heterogen, men att den skiljer sig från patientgruppen med typ 1-hjärtinfarkt, samt att typ 2-hjärtinfarkt är förknippat med en dålig prognos på medellång till lång sikt.3-7 Patienter med typ 2-hjärtinfarkt utgör en klinisk utmaning, dels diagnostiskt eftersom det inte är helt tydligt hur typ 2-hjärtinfarkt ska definieras, dels eftersom det saknas kunskap om hur tillståndet ska handläggas och behandlas. På grund av detta är det svårt att

#Senaste Tidskrifter

Infektionsmedicin

NR. 10 • juni 2017
Årgång 6
  • Kronisk hepatit C
  • Fästingburen encefalit
  • HIV