En stroke påverkar inte bara livet för den drabbade utan även för dennes make/maka, barn, övriga familj och vänner. Detta gäller särskilt anhöriga som tar på sig rollen som vårdare. Även om rehabiliteringen vid stroke stadigt förbättras behöver de flesta patienter (65 procent) fortgående hjälp från anhöriga med sina dagliga aktiviteter. De flesta av dessa anhörigvårdare tillbringar motsvarigheten till en normal arbetsvecka (mer än 40 timmar per vecka) med att hjälpa och stödja den drabbade familjemedlemmen. Individer som drabbats av stroke och som inte har återfått full funktion bör få professionell rehabilitering för att uppnå bättre funktion och en acceptabel livskvalitet. Men vad händer med familjemedlemmar som plötsligt får en ny och oväntad roll som anhörigvårdare? Vilket stöd får dessa så att de kan förbereda sig inför och ta på sig sitt nya ansvar? Dessa frågor inspirerade oss till den här studien. Syfte Denna systematiska översikt av kvalitativa studier syftade

Incidens, återinsjuknande och prevalens av hjärtinfarkt i en åldrande befolkning

Både insjuknande och dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar har sjunkit de senaste decennierna såväl i Sverige som i många andra länder.1 Denna utveckling har varit betydande och är en av förklaringarna till en allt mer stigande livslängd. Primärt har observerats en minskning av förstagångsinsjuknanden och en förskjutning uppåt i åldrarna, liksom en ökning av överlevnaden.2 Denna utveckling föranleder en fundering kring hur återinsjuknande, reinfarkter, har påverkats av att förstagångsinsjuknandet inträffar allt senare i åldrarna. Det är möjligt att samma positiva utveckling som för förstagångsinfarkter även gäller reinfarkter och att förekomsten av dessa därmed har minskat med samma magnitud. Det vill säga att de primärpreventiva åtgärder som har lett till att förstagångsinsjuknandet försenas eller uteblir har motsvarande effekt även på återinsjuknande. Ett alternativt scenario skulle emellertid kunna vara att sekundärprevention inte har utvecklats i samma grad och att risken för återinsjuknande inte har sjunkit med samma magnitud som för förstagångsinsjuknande. Det

I en studie i Science Translational Medicine har vi genom en kombination av matematisk modellering, cell- och djurstudier samt en klinisk prövning identifierat sulforafan som en ny antidiabetisk substans.1 Sulforafan reducerar uttrycket av nyckelenzymer i glukoneogenesen, minskar leverns glukosproduktion och förbättrar fasteglukos och HbA1c hos överviktiga personer med dysreglerad typ 2-diabetes. Sulforafan finns i hög koncentration i broccoli, vilket öppnar upp en intressant väg för sulforafaninnehållande så kallad functional food som ett komplement till existerande läkemedel vid typ 2-diabetes. Ökad hepatisk glukosproduktion är en central sjukdomsmekanism vid typ 2-diabetes. Metformin, som är förstahandsvalet vid behandlingen av typ 2-diabetes, minskar glukosproduktionen via adenosinmonofosfatkinas (AMPK) och även via AMPK-oberoende mekanismer.2 Upp till 15 procent av patienterna kan emellertid inte ta metformin på grund av nedsatt njurfunktion.3 Det är dessutom vanligt att gastrointestinala biverkningar försvårar behandlingen eller nödvändiggör dosreduktion.4 Det är därför av hög prioritet att finna alternativa eller kompletterande sätt att minska

Ny antidiabetisk behandling i form av broccoliextrakt
Påtagligt förbättrad fettväv efter obesitaskirurgi

Övervikt och fetma är ett växande folkhälsoproblem, med en stark koppling till det metabola syndromet som karakteriseras av bukfetma, typ 2-diabetes, hypertoni och hyperlipidemi. Obesitaskirurgi såsom gastrisk bypass är i dag den mest effektiva behandlingen av fetma och dess metabola komorbiditet. Jämförande studier har visat att obesitaskirurgi är överlägsen konventionell medicinsk behandling.1 Ett till två år efter gastrisk bypass är de flesta patienter viktstabila och har uppnått en genomsnittlig viktnedgång på cirka 30 procent, vilket dock vanligen följs av en viss viktuppgång åren därpå.2  Hos patienter med fetma och typ 2-diabetes ses diabetesremission efter obesitaskirurgi i en stor del av fallen.1 En del patienter återfår dock sin typ 2-diabetes efter ett par år då de börjat gå upp i vikt igen, medan andra förefaller skyddade mot detta.3 I en studie publicerad i år undersökte vår forskargrupp om förändringar i fettväven, utöver viktnedgång i sig, kan verka skyddande mot återkomst av

En god glykemisk kontroll är viktig för att förhindra framtida komplikationer vid typ 1-diabetes.1 Kontinuerlig subkutan mätning av glukos i realtid (CGM) är en metod som används allt mer vid framför allt typ 1-diabetes. Tidigare evidens för CGM till patienter med typ 1-diabetes kan framför allt relateras till samtidig användning av insulinpump.2,3  Nyttan av CGM vid typ 1-diabetes har visats för både barn och vuxna, men står i direkt relation till användningsgraden. Vid intermittent användning finns ingen bevisad effekt av metoden.4–7 Användning av CGM vid typ 1-diabetes är associerat med ett förbättrat HbA1c och/eller en reduktion av hypoglykemi, men effekterna är också beroende av vilken patientgrupp man studerar.7 SWITCH-studien Tidigare evidens för CGM vid typ 1-diabetes domineras således av studier med insulinpumpar. En viktig studie i sammanhanget är SWITCH (som tidigare publicerats i tidskriften Diabetologia).8 SWITCH är en randomiserad multicenterstudie med crossover-design med totalt 153 patienter med typ 1-diabetes och

CGM vid typ 1-diabetes och behandling med insulinpenna

Alzheimers sjukdom (AS) och andra typer av degenerativa sjukdomar som leder till demens är vanliga i den åldrande befolkningen. Åldern är den viktigaste riskfaktorn för kognitiv funktionsnedsättning. Eftersom det inte finns någon förebyggande eller läkande behandling för AS eller de mindre vanliga typerna av kognitiva sjukdomar har allt fler studier fokuserats på att hitta riskfaktorer som kan påverkas redan decennier innan personen visar några symtom på kognitiv funktionsnedsättning. Flera studier visar att vaskulära riskfaktorer i medel- åldern, såsom höga kolesterolvärden,1 högt blodtryck,2-4 fetma,4,5 och metabolt syndrom,6 ökar risken för försämring av kognitiva funktioner senare i livet. En metaanalys visade att personer med diabetes (antingen typ 1 eller typ 2) har cirka 1,5 gånger högre risk för AS, och 2,5 gånger högre risk för vaskulär demens, än personer som inte har diabetes.7 I synnerhet de studier som har visat en koppling mellan diabetes, metabolt syndrom och kognitiva funktioner har ökat intresset

#Senaste Tidskrifter

Diabetes / hjärt-kärlsjukdomar

NR. 25 • december 2017
Årgång 7
  • Hjärtinfarkt i en åldrande befolkning
  • TYP 2-diabetes
  • Obesitaskirurgi
Utvalda MEDtalks

Utvalda MEDtalks

Att matcha rätt NOAK till rätt...

Föreläsare: Professor Carina Blomström Lundqvist

Speltid: 23:00

Nya ESC guidelines med fokus på...

Föreläsare: Professor Carina Blomström Lundqvist

Speltid: 16:00

#

Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar

Björn Eriksson,

Björn Eriksson,
distriktsläkare,
bitr. verksamhetschef

Bo Ahrén,

Bo Ahrén,
professor

Joakim Alfredsson,

Joakim Alfredsson,
överläkare, HIA-ansvarig

Mats Eriksson,

Mats Eriksson,
professor

Mikael Rydén,

Mikael Rydén,
professor, överläkare

Stefan Jansson,

Stefan Jansson,
distriktsläkare, med.dr