Det är väl känt att en hög konsumtion av alkohol är en vanlig och viktig orsak till leversjukdom och cirros.1 Hög konsumtion definieras ofta som mer än 30 gram alkohol per dag för män och 20 gram för kvinnor, motsvarande omkring 3 respektive 2 glas med 15 cl vin, vilket även definieras som en enhet. Hög alkoholkonsumtion ökar också risken för cirros vid andra leversjukdomar, såsom hepatit B eller C. Världens vanligaste leversjukdom i dag är dock så kallad icke-alkoholorsakad fettleversjukdom (non-alcoholic fatty liver disease, NAFLD), vilken har en extremt hög prevalens på 25 procent.2 Tidigare studier har visat en paradoxal association med en minskad risk för avancerad leverskada vid NAFLD för personer som dricker en låg till måttlig mängd alkohol jämfört med nykterister. Dessa studier kan dock kritiseras då de mätt alkoholkonsumtion vid enstaka tillfällen.3 Det är oklart om en låg till måttlig konsumtion av alkohol genom hela livet

Stroke (slaganfall) är den vanligaste orsaken till bestående neurologisk funktionsnedsättning hos vuxna och en vanlig dödsorsak.1 Strokeincidensen har de senaste åren minskat i Sverige och i övriga västvärlden, men det finns en risk att incidensen ökar i framtiden beroende på den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning.  Kända riskfaktorer för stroke är bland annat hypertoni, förmaksflimmer, ålder och rökning. För dessa riskfaktorer finns väldokumenterade interventioner för att minska strokerisken, och för förmaksflimmer (FF) är det framför allt oral antikoagulantiabehandling (OAK) som kan reducera strokerisken med i storleksordningen två tredjedelar.2  Förmaksflimmer kan vara en utmaning att diagnostisera då arytmin kan vara både paroxysmal och asymtomatisk.3–5 Det skulle därför vara av stor nytta att hitta biomarkörer som kan identifiera individer med ökad risk för förmaksflimmer.  Flera biomarkörer i blod eller plasma har visat sig kunna identifiera individer med ökad risk för förmaksflimmer, men detta är dock än så länge bara studerat retrospektivt

Hypertoni vid diabetes är en väl belagd och behandlingsbar riskfaktor samt föremål för rekommendationer i en rad aktuella riktlinjer, såväl nationella som internationella. Det har emellertid rått delade meningar om, och även lett till en intensiv debatt över Atlanten, vilka blodtrycksmål som bör finnas för just hypertoni vid diabetes. Det nuvarande europeiska behandlingsmålet för dessa patienter är ett medelblodtryck på <140/85 mmHg baserat på riktlinjer från European Society of Hypertension/European Society of Cardiology (ESH/ESC) 2013,1 vilka kommer att uppdateras i en reviderad version under 2018. Dessa reviderade riktlinjer beräknas presenteras vid ESH-mötet i Barcelona i juni 2018 samt publiceras i nära anslutning i såväl Journal of Hypertension för ESH som i European Heart Journal för ESC. Annorlunda synsätt i USA och Kanada Samtidigt vet vi att en rad amerikanska organisationer enat sig om striktare blodtrycksdefintioner för hypertoni (>130/80 mmHg) samt behandlingsmål vid diabetes (<130/80 mmHg) i ett dokument som kom

Venös tromboembolism (VTE) är en viktig orsak till sjuklighet och dödlighet under en fertil kvinnas liv. Risken för VTE ökar från 2/10 000 under mitten av tonåren till cirka 1/1000 vid 50 års ålder, med en 2–4 gånger ökad risk vid användning av kombinerade orala preventivmedel och en cirka 10-faldigt ökad risk under graviditeten.1,2 Under perioder med ökad risk, som vid kirurgi eller graviditet, kan medicinsk trombosprofylax minska risken. Cirka hälften av alla retromboser uppkommer emellertid under lågriskperioder i livet, då vi normalt sett inte använder medicinsk trombosprofylax.3 Livsstilsråd kan därför vara attraktivt, särskilt under lågriskperioder. I jämförelse med män verkar kvinnor ha högre risk i reproduktiv ålder, främst på grund av graviditet och användning av kombinerade orala preventivmedel.4 Även om denna minirecension är inriktad på graviditet är det mesta sannolikt giltigt för icke-gravida kvinnor men även för män. Vi ger en kort bakgrund av förhållandena vid ökad risk och

I Sverige genomförs årligen cirka 13 000 ingrepp där gallblåsan avlägsnas (kolecystektomi). Av dessa genomförs 95 procent med laparoskopisk teknik.1 Interventionskrävande blödning uppstår vid cirka 2 procent av alla operationer och uppkommer oftast från resektionsytan mot leverbädden eller från arteria cystica.2 Allvarliga blödningskomplikationer är sällsynta vid laparoskopisk och öppen gallkirurgi. Fall med iatrogena skador på aorta och vena cava i samband med införandet av laparoskopiska portar (troakarer) finns beskrivna (0,08–0,25 procent).3 Skador kan även uppstå vid dissektion i Calots triangel och drabbar oftast höger leverartär.4 Blödning och risk för gallgångsskada Gallgångsskador/galläckage ses efter 0,5–1 procent av alla kolecystektomier och utgör en av de mest fruktade komplikationerna till gallstenskirurgi. I vissa fall leder detta till stort lidande för patienten.5 Gallgångsskada kan uppstå iatrogent i samband med misstolkning av anatomin med accidentellt inklipp/diatermiskada på gallgång som följd. Postoperativt galläckage kan uppstå på grund av dislocerat clips eller sutur på ductus cysticus eller

Överlevnaden efter hjärtstillestånd i Sverige är ungefär 10 procent trots ökad tillgänglighet på externa defibrillatorer och kunskap om hjärt–lungräddning bland befolkningen.1 Det är svårt att på individnivå förutsäga risken för livshotande arytmi. Patienter med nedsatt kammarfunktion, uttryckt som ejektionsfraktion under 35–40 procent (oavsett etiologi) efter tre månaders optimal farmakologisk behandling, utgör huvuddelen av dem som kommer i fråga för en implanterbar kardiell defibrillator (ICD).2 Vid specifika tillstånd kan riskvärderingen utgöras av kartläggning av andra riskfaktorer än låg ejektionsfraktion, exempelvis vid hypertrofisk kardiomyopati, arytmogen högerkammarkardiomyopati, Brugadas syndrom, katekolaminerg polymorf ventrikeltakykardi, långt respektive kort QT-syndrom och idopatiskt ventrikelflimmer.2 Hos patienter som överlevt hjärtstillestånd eller ventrikeltakykardi med hemodynamisk påverkan utgör ICD sekundärprevention avseende plötslig död, medan enbart riskfaktorer utan påvisad arytmi utgör primärpreventiv indikation. Hos patienter med systolisk hjärtsvikt och grenblock kan ett kombinerat system med hjärtresynkroniseringsterapi (CRTD) vara aktuellt. Under 2016 implanterades i Sverige 1 493 ICD-system, varav 579 utgjordes av CRTD.3

KOMMANDE MEDtalkKOMMANDE MEDtalk

Maj 31, 2018 12:05

Hypoglykemier och hjärtkärlhändelser

Mona Landin-Olsson I Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar, Primärvård

Anmäl dig här

#Senaste Tidskrifter

Diabetes / Hjärt-kärlsjukdomar

Nr. 27 • april 2018
Årgång 8
  • Typ 2-diabetes
  • Subkutan ICD
  • Förmaksflimmer
Utvalda MEDtalks

Utvalda MEDtalks

Diabetes och kardiovaskulära risker

Föreläsare: Lars Rydén

Speltid: 38:52

Nya snabbverkande måltidsinsuliner kan förbättra diabetesbehandling

Föreläsare: Chantal Mathieu

Speltid: 16:11

Behandling efter metformin

Föreläsare: Anders Tengblad

Speltid: 22:05

#

Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar

Björn Eriksson,

Björn Eriksson,
distriktsläkare,
bitr. verksamhetschef

Bo Ahrén,

Bo Ahrén,
professor

Joakim Alfredsson,

Joakim Alfredsson,
överläkare, HIA-ansvarig

Mats Eriksson,

Mats Eriksson,
professor

Mikael Rydén,

Mikael Rydén,
professor, överläkare

Stefan Jansson,

Stefan Jansson,
distriktsläkare, med.dr