I dag är 56 procent av männen och 42 procent av kvinnorna i åldrarna 16–84 år i Sverige överviktiga eller feta, enligt Folkhälsomyndighetens senaste rapport. Förändrade levnadsvanor med mer fysisk aktivitet och hälsosammare matvanor utgör grunden för behandling för såväl fetma som dess följdsjukdom diabetes typ 2. Fetmakirurgi, så kallad bariatrisk kirurgi, som internationellt allt mer går under namnet metabol kirurgi, har också blivit ett vanligt behandlingsalternativ med drygt 6 000 operationer per år i Sverige. Fetma vanligt bland patienter med allvarlig psykisk sjukdom Patienter med allvarliga psykiska sjukdomar som bipolär sjukdom eller schizofreni har 12–19 års kortare förväntad livslängd jämfört med den allmänna befolkningen.1 Det finns åtskilliga orsaker till detta. Det är dock värt att notera att fetma är mycket vanligt bland patienter med allvarlig psykisk sjukdom – prevalensen är nästan 40 procent i Sverige och upp till 60 procent i USA.2 Farmakologisk behandling och beteendeinterventioner för det metabola

Avancerad kranskärlssjukdom behandlas före-trädesvis med kranskärlskirurgi. Somliga patienter utvecklar svår hjärt-/lungsvikt efter operationen, och vanligtvis rör sig detta om patienter som inkommer akut till operation i ett instabilt tillstånd. Hos en del av dessa patienter krävs postoperativt mekaniskt cirkulationsunderstöd i form av ECMO (extracorporeal membrane oxygenation). Stora studier avseende denna typ av behandling har hittills saknats. Två typer av ECMO finns: venoarteriell och venovenös. VV-ECMO-behandling används vid lungindikation, det vill säga när det främst rör sig om ett syresättningsproblem. Vid VA-ECMO föreligger även cirkulationsunderstöd och är den modalitet som framför allt används efter hjärtkirurgi när hjärtat inte förmår ta över cirkulationen efter det att hjärt–lungmaskinen avvecklats. Behandlingen är i många fall direkt livräddande men också mycket resurskrävande. Behandlingen är även associerad med komplikationer såsom blödning/trombos, hypoperfusion i extremitet, kärlskador samt systemisk inflammationsreaktion. I en multinationell studie undersökte vi utfallet av ECMO-behandling efter isolerad kranskärlskirurgi. Metod Patienter som hade erhållit ECMO-behandling

Kardiovaskulär sjukdom är den vanligaste dödsorsaken världen över. Trots gynnsamma trender i dödlighet efter hjärtinfarkt kvarstår en överrisk för hjärt–kärlsjukdom hos patienter med diabetes.1 Biomarkörer som identifierar högriskpatienter och som belyser de bakomliggande orsakerna är efterfrågade. Adipokiner, som härrör från fettvävnaden, såsom adiponektin och leptin, är associerade med det metabola syndromet, utveckling av diabetes2,3 och framtida hjärt–kärlsjukdom.4-6 Experimentella data indikerar att adiponektin har skyddande effekt i den aterosklerotiska processen genom påverkan på endotelceller, glatta muskelceller och makrofager.7-9 Förhållandet mellan adiponektin, risk för hjärt–kärlhändelse och död är emellertid komplext, där låga nivåer relaterar till hjärt–kärlhändelse medan höga nivåer relaterar till dödlighet efter sådana händelser, den så kallade adiponektinparadoxen.10-13 Till skillnad från adiponektin har leptin visats ha mer proinflammatoriska och proaterogena egenskaper såsom endoteldysfunktion, sympatikusaktivering och trombogenicitet.14,15 Mål Målet med studien var att undersöka adiponektin och leptin som prognostiska, långsiktiga markörer efter hjärtinfarkt hos patienter utan tidigare känd dia-betes. Hypotesen var att

Vid typ 1-hjärtinfarkt uppkommer ischemin på grund av en spontan tromboembolisk händelse i hjärtats kranskärl, vanligen orsakat av ett rupturerat aterosklerotiskt plack. Vid typ 2-hjärtinfarkt beror ischemin på en obalans i tillgång och efterfrågan på syre till myokardiet sekundärt till andra underliggande sjukdomstillstånd.2 Typ 3 utgörs av fatal hjärtinfarkt där döden inträffat innan biomarkörer kunnat bestämmas, och typ 4 och 5 utgörs av procedurrelaterade hjärtinfarkter (PCI respektive kranskärlskirurgi). Det har publicerats ett flertal studier av typ 2-hjärtinfarkt som visar att patientgruppen är mycket heterogen, men att den skiljer sig från patientgruppen med typ 1-hjärtinfarkt, samt att typ 2-hjärtinfarkt är förknippat med en dålig prognos på medellång till lång sikt.3-7 Patienter med typ 2-hjärtinfarkt utgör en klinisk utmaning, dels diagnostiskt eftersom det inte är helt tydligt hur typ 2-hjärtinfarkt ska definieras, dels eftersom det saknas kunskap om hur tillståndet ska handläggas och behandlas. På grund av detta är det svårt att

Sedan DCCT-studien1 1993 har vården av typ 1-diabe-tes i Sverige skett med noggrann och regelbunden kontroll av riskfaktorer för mikrovaskulära komplikationer. Parallellt med ett minskat och fördröjt insjuknande i mikrovaskulära komplikationer har livslängden för personer med typ 1-diabetes ökat.2–3 En lång livslängd innebär, precis som för populationen utan diabetes, ökad risk för att drabbas av hjärt–kärlsjukdom. Befintliga studier av kranskärlsutbredning vid typ 1-diabetes är små och gamla, ofta obduktionsrapporter eller angiografi inför njurtransplantation, de utfördes under en tidsperiod innan modern riskfaktorkontroll var införd, och de visade på utbredd kranskärlssjukdom.4–8 För att ytterligare förbättra hälsa och livslängd hos patienter med typ 1-diabetes är det viktigt att öka kunskapen om förekomst och mekanismer av hjärt–kärlsjukdom vid typ 1-diabetes. Mål, material och metoder Syftet med denna studie var att undersöka förekomst och utbredning av kranskärlssjukdom samt dess prognostiska betydelse hos patienter med typ 1-diabetes undersökta med koronarangiografi. Alla individer med typ 1-diabetes som

Förmaksflimmer (FF) är den vanligaste arytmin i klinisk praxis och drabbar den enskilde patienten genom arytmirelaterade symtom och en ökad risk för tromboemboliska komplikationer, framför allt stroke. Hjärtkirurgisk behandling av förmaksflimmer introducerades för 25 år sedan av den amerikanske kirurgen James Cox med den så kallade Maze III-operationen.  Metoden lanserades som ett alternativ för patienter med svåra symtom av sitt FF och som var resistenta mot den farmakologiska terapi som var förstahandsbehandling. Maze III-operationen gick ut på att med kirurgiska snitt, enligt ett speciellt utprovat mönster, skapa barriärer för förmaksflimret i bägge förmaken och på så sätt eliminera de trigger- och återkopplingsfenomen som man ansåg låg bakom arytmin. Detta var en tekniskt komplicerad och relativt långdragen operation som relativt få kirurger utförde med hjälp av hjärt–lungmaskin. I Sverige fick metoden ett uppsving på 1990- och 2000-talen, och sammanlagt har över 600 patienter opererats med denna teknik. I dag har dock

#Senaste Tidskrifter

Diabetes / hjärt-kärlsjukdomar

NR. 23 • juni 2017
Årgång 7
  • Förmaksflimmer
  • Hjärtinfarkt
  • Fedme
Utvalda MEDtalks

Utvalda MEDtalks

Att matcha rätt NOAK till rätt...

Föreläsare: Professor Carina Blomström Lundqvist

Speltid: 23:00

Nya ESC guidelines med fokus på...

Föreläsare: Professor Carina Blomström Lundqvist

Speltid: 16:00

#

Diabetes / Hjärtkärlsjukdomar

Björn Eriksson,

Björn Eriksson,
distriktsläkare,
bitr. verksamhetschef

Bo Ahrén,

Bo Ahrén,
professor

Joakim Alfredsson,

Joakim Alfredsson,
överläkare, HIA-ansvarig

Mats Eriksson,

Mats Eriksson,
professor

Mikael Rydén,

Mikael Rydén,
professor, överläkare

Stefan Jansson,

Stefan Jansson,
distriktsläkare, med.dr