Hereditär diffus leukoencefalopati med sfäroider (HDLS) är en ovanlig sjukdom som orsakas av mutationer i genen för colony-stimulating factor 1 receptor (CSF1R) med autosomalt dominant ärftlighet och varierande penetrans.1,2 HDLS karaktäriseras patologiskt av demyelinisering samt axonala skador med sfäriska svullnader.3 Den kliniska och radiologiska fenotypen kan variera påtagligt och sporadiska mutationer förekommer, vilket utgör en diagnostisk utmaning.4,5 Symtombilden kan inkludera kognitiv svikt, motoriska symtom, parkinsonism och personlighetsförändringar, varför HDLS ibland kan feldiagnostiseras som neurodegenerativa sjukdomar eller multipel skleros (MS).6 Denna studie syftade därför till att undersöka skillnader i volumetri och strukturerade radiologiska bedömningar baserat på undersökning av hjärnan med magnetresonanstomografi (MR) hos patienter med HDLS jämfört med MS och friska kontroller. Patienter och undersökningsmetoder Eftersom HDLS är ett ovanligt tillstånd undersöktes 5 medlemmar av en familj (50 ± 4,5 år; sjukdomsduration 6,5 ± 4,4 år) med bekräftad c.2562T>A p.Asn854Lys CSF1R-mutation i jämförelse med 5 patienter med MS (50 ± 6,3

Neurofilament light i serum

Neurofilament är strukturella intermediärfilament i grovkalibriga nervcellsutskott.1 Dessa filament är uppbyggda av tre subenheter som brukar kallas light (NFL), medium (NFM) och heavy (NFH), beroende på hur de vandrar vid gelelektrofores. När grovkalibriga axoner går sönder, oberoende av genes, läcker neurofilament ut i extracellulärvätskan i hjärnan. Därifrån kommer proteinet ut i cerebrospinalvätska (CSV) och blod. Sedan mitten av 1990-talet har man tack vare pionjärarbete av professor Lars Rosengren och dr Jan-Erik Karlsson vid Sahlgrenska universitetssjukhuset kunnat mäta NFL i CSV med ELISA, och det har kommit att bli ett etablerat test för axonskada vid multipel skleros (MS). NFL-koncentrationen i CSV ökar vid skov, korrelerar med sjukdomsprogress och minskar vid behandling med dagens potenta immunmodulerande läkemedel. Huvudresultaten i denna forskning har verifierats av forskargrupper från hela världen. För att mäta CSV-NFL måste man av naturliga skäl genomföra en lumbalpunktion, vilket en del patienter och doktorer tycker är besvärligt. Man har sedan

Multipel skleros (MS) är den vanligaste degenerativa neurologiska sjukdomen bland personer i arbetsför ålder. Den drabbar ofta tidigt och innebär större behov av sjukvård och högre sjukfrånvaro. En studie fann att personer med MS yrkesarbetade mindre än befolkningen i övrigt redan åtta år innan de fick MS-diagnosen,1 en annan har visat att förekomsten av sjuk- och aktivitetsersättning (hette tidigare förtidspension och sjukbidrag) var högre fem år efter diagnos.2 Flera sociodemografiska faktorer har också kopplats till utveckling av sjukfrånvaro (både sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning) under tiden före och efter MS-diagnos.3 Exempelvis fann en studie att personer med skovvis förlöpande MS med hög utbildningsnivå och mindre fysiskt betungande arbetsuppgifter yrkesarbetade flera år längre än andra personer med MS.4 Sådana jämförelser med motsvarande mönster i den allmänna befolkningen saknas dock. Det har därför varit svårt att bedöma vad som beror på MS och vad som är en följd av andra skillnader i

Mönster i sjukfrånvaro före och efter MS-diagnos
Daclatasvirbaserad behandling vid kronisk hepatit C med avancerad leversjukdom

Under cirka två decennier har man forskat kring kopplingen mellan vitamin D och uppkomsten av multipel skleros (MS).1,2 Ett flertal studier har visat att låga vitamin D-halter är associerat med ökad risk att få MS-diagnos3 samt att intag av vitamin D i tablettform4 och genom maten (fet fisk)5 också är kopplat till risken att utveckla MS. Den främsta källan till vitamin D hos människan är solljuset. I ett flertal studier har man observerat att låg solljusexponering är kopplat till ökad MS-risk.6–8 Dessa observationsstudier har dock inte med säkerhet kunnat besvara frågan om låga vitamin D-halter påverkar risken för MS, då de associationer som beskrivits kan ha varit resultatet av antingen confounding eller omvänd kausalitet. Confounding kan uppstå om en annan bidragande orsak till MS, exempelvis rökning eller fetma, samvarierar med låga vitamin D-halter. Det kan då tyckas föreligga ett orsaksamband mellan vitamin D-halter och MS, men i verkligheten är så

Användningen av biologiskt aktiva preparat till patienter med multipel skleros (MS) har varit framgångsrik, men det finns alltid två sidor av myntet. Medicinerna påverkar immunförsvaret på olika sätt, och flertalet av dem genom flera olika immunologiska mekanismer. Exempelvis blockerar natalizumab T-cellernas vidhäftning och penetration av blod–hjärnbarriärens epitel. Detta anses som en viktig mekanism för att undvika MS-progression, men medför också minskat immunförsvar mot opportunistiska infektioner i centrala nervsystemet, exempelvis JC-virus. Rituximab har en helt annan profil och fäster till CD20-receptor på B-lymfocyter, som därefter aktiverar NK-celler som förstör B-cellerna. Rituximab kan dock ibland ge neutropeni och i det långa loppet minskad T-cellsfunktion, speciellt om det kombineras med andra immunsuppressiva preparat. I allmänhet inträffar olika slags infektioner beroende på vilken immunologisk intervention som initierats. Neutropeni ökar risken för svår sepsis orsakad av vanliga bakterier, till exempel gramnegativa tarmbakterier. Nedsatt antikroppsproduktion och störningar av B-lymfocyter medför att patienten blir känslig för infektioner

Nya studier visar kraftfull effekt av ocrelizumab vid MS

Den monoklonala antikroppen rituximab (Mabthera, Roche) används av ungefär en tredjedel av de läkemedelsbehandlade patienterna med MS i Sverige (www.neuroreg.se). Detta trots att läkemedlet inte har MS-indikation. I mitten av 2000-talet gjordes fas II-studier på rituximab, men på grund av kort patentduration (det sista patentskyddet löpte ut i september 2016) valde man att avsluta det kliniska prövningsprogrammet, trots mycket lovande resultat.1  I stället har läkemedelsbolagen gått vidare med två andra monoklonala antikroppar: den humaniserade antikroppen ocrelizumab (Ocrevus, Roche) och den humana antikroppen ofatumumab (Arzerra, Novartis). Alla tre antikroppar är riktade mot CD20, en ytmarkör på B-celler, och leder snabbt till fullständig B-cellsdepletion. Efter mellan sex och 18 månader återgår B-cellerna till normala nivåer. Ju fler behandlingar som givits, desto längre tid verkar det ta för B-cellerna att återkomma. Eftersom förskrivningen av rituximab sker utanför indikation (så kallad off label) är det av yttersta vikt att användandet följs detaljerat i kliniska

#Senaste Tidskrifter

Multipel skleros

Nr. 18 • apr 2017
Årgang 5
  • Monoklonala antikroppar
  • Neurolament light i serum
  • Sjukfrånvaro
#

Multipel skleros

Anders Svenningsson,

Anders Svenningsson,
docent, överläkare

Jan Lycke,

Jan Lycke,
professor, överläkare

Lille-Mor Jansson,

Lille-Mor Jansson,
leg. sjuksköterska

Magnus Vrethem,

Magnus Vrethem,
professor, överläkare