Riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom är grundligt studerade, och att västvärldens livsstil bidrar till sjukdomens utbredning och ökning är väl känt. En diet med ett för stort och inte alltid hälsosamt kaloriintag leder till högt blodtryck, höga blodfetter, bukfetma och diabetes – faktorer som bidrar till ateroskleros.1  Under senare år har även den stress som vi upplever på arbetet och i det dagliga livet liksom traumatiska livshändelser och depression visat sig bidra till hjärt–kärlsjukdom.1,2 Sambandet mellan hjärt–kärlsjukdom och depression anses delvis handla om allmänt försämrad hälsa och nedsatt immunsystem, vilket ofta ses vid depression; man tar helt enkelt sämre hand om sig själv. Man bör i dessa sammanhang skilja på den depression som föregår insjuknandet, och som då är en riskfaktor för hjärtinfarkten, och den depression som kan uppstå i efterförloppet och som kan ha en större roll genom att patienten återinsjuknar i en ny hjärtinfarkt. Svensk multicenterstudie om sambandet mellan tand-

Immunaktivering bidrar till självmordsbeteende

Depression drabbar miljontals människor över hela världen och är en av de vanligaste orsakerna till funktionsnedsättning.1 Drabbade individer får ofta kroniska och återkommande symtom med ökad risk för självmord.2 Enligt en rapport från Världshälsoorganisationen3 är självmord den näst vanligaste dödsorsaken bland unga vuxna i åldern 15–29 år. I avsaknad av sjukdomsspecifika biomarkörer baseras psykiatriska diagnoser huvudsakligen på klinisk fenomenologi, och de senaste decennierna har varit föga framgångsrika i att identifiera nya måltavlor för antidepressiva läkemedel. Traditionell behandling vid depression och självmordstankar riktar sig mot hjärnans monoaminerga system. Tyvärr är effekten av dessa läkemedel ibland otillräcklig och har en fördröjd effekt på flera veckor.4 Under de senaste åren har hypotesen att inflammation är en underliggande orsak till psykiatriska sjukdomar som depression och självmordstankar vunnit allt mer gehör.5,6 Senare års metaanalysstudier drar slutsatsen att det vid depression finns förändrade nivåer av cytokiner, små molekyler som är immunförsvarets budbärare, i såväl blodet som

ADHD hos vuxna och alkoholmissbruk

ADHD är en neuropsykiatrisk sjukdom som ofta förekommer samtidigt med alkoholmissbruk. ADHD karaktäriseras av kärnsymtomen ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Ofta ställs frågan om en patient har ADHD på samma sätt som när man misstänker att en patient har brutit ett ben eller drabbats av en viss infektion. Förväntningen är då att svaret ska ges i form av ett tydligt ”ja” eller ”nej”. Så är det emellertid inte. ADHD är en funktionsprofil i ett kontinuum, där alla mellanformer är möjliga från nästan inga symtom till maximalt med symtom. Att ställa diagnosen är därefter en fråga om var cut-off-gränsen ska placeras. Det är just placeringen av denna diagnostiska cut-off-gräns som är anledningen till att ADHD-diagnosen är föremål för avsevärda kontroverser inom professionen. Diagnosen försvagas definitivt av att den till övervägande del bygger på självrapportering och historiska data och i mycket lägre grad på objektiva observationer av personens psykopatologi. ADHD har som diagnos

ADHD hos vuxna och alkoholmissbruk
Pulsed induction therapies in multiple sclerosis

Multiple sclerosis (MS) is an inflammatory demyelinating disease of the central nervous system (CNS) with neurodegenerative features.1,2 Its prevalence is especially high in Denmark, where it increased from 62.9 to 154.8 per 100.000 in 50 years.3 MS is considered to be a multicomponent disease triggered by a combination of exposure to various environmental factors in individuals with genetic susceptibility.4 Early in the course, MS is most often characterized by clinically active and silent phases (relapsing-remitting, RRMS). Without treatment, a secondary progressive phase evolves in about 50% of these patients within 15-20 years (SPMS), characterized by a continuous accumulation of irreversible disability. Approximately 10-20% of MS patients experience a steady neurological decline from disease onset (primary progressive, PPMS). A recent suggestion by an international panel suggest dividing MS into progressive and non-progressive forms and both can be active or inactive.2,5,6 Inflammatory cells infiltrating the CNS from the peripheral immune compartment are

Morning Glory Disc Anomaly (MGDA) är en medfödd missbildning av bakre delen av ögat som involverar synnerven och näthinnan. Namnet kommer av att förändringen liknar blomman för dagen (se figur). Synen på det drabbade ögat kan variera mellan normal till kraftigt nedsatt eller blindhet. MGDA kan förekomma som en del av en större symtombild och har setts vid ett flertal allvarliga somatiska åkommor, exempelvis neurofibromatos typ 2, basal encefalocele (bråckbildning med hjärnvävnad på grund av skalldefekter) och cerebrovaskulära missbildningar.1 I ett samarbetsprojekt med ett interdisciplinärt team av ögonläkare, ortoptist, barnneurolog, neuroradiolog och psykolog har vi genomfört en av de hittills mest omfattande deskriptiva studierna av detta tillstånd. Metod Tolv patienter i åldrarna 2 till 19 år med MGDA i Stockholms län inkluderades i studien mellan 2013 och 2014. Patienterna genomgick sedvanliga syn- och ögonundersökningar samt detaljerad ögonmotorikbedömning (Ocular motor score, OMS)2 och näthinneavbildning (Optical coherence tomography, OCT). Patienter utan tidigare

Profylaktisk behandling med potent steroidkräm förebygger stråldermatit

Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) er kendetegnet ved en grundlæggende forstyrrelse i opmærksomhedsfunktionen. Klinisk kommer tilstanden til udtryk ved adfærd præget af let distraherbarhed, problemer med fastholdelse af opmærksomheden, forringet impulskontrol og emotionsregulering, samt motorisk hyperaktivitet. ADHD er blandt de hyppigst forekommende udviklingsforstyrrelser, og estimeres at påvirke op mod 5% af alle børn i skolealderen,1 med mindre nationale forskelle.2 For to ud af tre diagnosticerede børn varer de ADHD-relaterede vanskeligheder ved ind i voksenalderen3 og medfører en øget risiko for nedsat funktion uddannelsesmæssigt, psykosocialt og neuropsykologisk.4 Særligt to adfærdssymptomer er vedholdende på tværs af udviklingen fra barn til voksen: Vanskeligheder ved at fastholde opmærksomheden på opgaver samt tilbøjelighed til nemt at blive distraheret af ydre stimuli.5 Hyperaktiv og impulsiv adfærd, der kan være markant i barndommen, ændrer derimod ofte karakter eller reduceres med alderen. Et mønster der antageligt kan tilskrives en kombineret effekt af tillærte copingstrategier, skift i neural forarbejdning, samt generel

#Senaste Tidskrifter

Psykiatri / neurologi

Nr. 31 • sep 2017
årgång 8
  • Vuxen-ADHD
  • Symtom på depression
  • Bipolär sjukdom
#

Psykiatri / Neurologi

Anders Berntsson,

Anders Berntsson,
chefsöverläkare

Björn Kadesjö,

Björn Kadesjö,
överläkare, med.dr

Hans Ågren,

Hans Ågren,
professor emeritus i psykiatri