SLE är en mycket heterogen reumatisk sjukdom. Autoimmuniteten vid SLE riktas mot egna celler genom att antikroppar bildas mot olika egna strukturer, främst molekyler som finns i cellkärnan (ANA), till exempel dubbelsträngat DNA. Sjukdomen kan drabba i stort sett alla organ. Vilka organ som drabbas, och hur allvarligt, varierar mellan olika patienter, men man vet inte varför. Interferoner (IFN) och Th17-cytokiner (IL-17, IL-23 och IL-12) produceras av immunceller vid infektioner som en del av immunförsvaret mot mikroorganismer. IFN subklassificeras i tre grupper: typ I (-α, vilket är den viktigaste; men även -β, -ε, -ω hör hit), typ II (enbart γ) och typ III (λ). Onormal reglering av dessa cytokiner och förhöjda nivåer associeras med flera autoimmuna sjukdomar, bland annat SLE och psoriasis. IFN-signatur och pro-inflammatoriska cytokiner vid SLE Sedan mer än trettio år tillbaka har man vetat att IFN typ I (främst IFN-α) kan utlösa SLE när det administreras i terapeutiskt syfte, till exempel vid behandling av cancer eller viral hepatit.1 Flera studier har påvisat att IFN-α-nivåer i serum stiger vid SLE-skov.2 Det har därför ansetts att IFN typ I har en huvudroll i patologiska signalvägar vid SLE. Det har varit komplicerat att mäta direkta nivåer av INF-α på grund av att metoderna har varit opålitliga eller dyra/arbetskrävande.2 Därför har de flesta forskare använt sig av en undersökning som kallas IFN-signatur. IFN-signaturer brukar mätas genom att man kvantifierar uttrycket av några IFN-stimulerade gener i patientens celler, eller i cellinjer som exponeras för patientens serum.3 Vissa forskare har likställt typ I-IFN-signatur med

Talidomid användes förr som ofarlig medicin för behandling av vissa smärtsamma neuropatiska sjukdomar. I slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet förskrevs emellertid talidomid även till gravida kvinnor över nästan hela världen som sömnmedel och mot illamående. Den teratogena egenskapen hos talidomid upptäcktes först när antalet barn födda med svåra missbildningar, så kallad talidomid- embryopati (TE), ökade. Talidomid blev känt som ett mycket potent teratogent läkemedel i medicinens historia. De vanligaste synliga missbildningarna uppkom i extremiteterna, som ibland blev mycket korta (fokomeli) eller helt saknades (ameli). Andra anomalier observerades i bland annat ögon och öron samt i viscerala organ i form av anal atresi och njurmissbildningar bland många andra organmissbildningar. De flesta personer med TE har kombinationer av olika missbildningar. Många foster dog intrauterint till följd av sina missbildningar, i samband med födseln eller direkt efteråt. Den faktiska siffran för drabbade barn och foster förblir därför för alltid okänd. I Sverige föddes över 100 barn med TE. Dessa är i dag drygt 50 år gamla. Återlansering av talidomid Talidomid förbjöds efter att dess teratogenicitet blev känd. Efter 1965 återlanserades dock medlet i många länder för behandling av multipelt myelom och ery-thema nodosum leprosum. Dessvärre har barn med TE fötts

Långvarig smärta är vanligt förekommande hos barn och ungdomar, och en stor andel av dem som drabbas rapporterar funktionsnedsättning och samsjuklighet såsom ångest och depression.1,2 Vidare är långvarig smärta hos barn relaterad till stress och ohälsa hos föräldrarna, dysfunktionella familjemönster samt omfattande samhälleliga kostnader.3-5 Acceptance and Commitment Therapy (ACT) utgör en vidareutveckling av kognitiv beteendeterapi med det huvudsakliga målet att åstadkomma ökad psykologisk flexibilitet, det vill säga förmåga att agera i linje med långsiktiga mål och personliga värden också i närvaro av störande symtom som smärta.6 Det finns starkt vetenskapligt stöd för ACT vid långvarig smärta hos vuxna,7 men hittills har endast ett fåtal studier genomförts med barn och ungdomar. Existerande studier har dock visat goda resultat med avseende på ökad funktionsförmåga8-13 vid både individuell och gruppbaserad ACT-behandling. Vidare har psykologisk flexibilitet hos föräldrar utifrån tvärsnittsstudier förts fram som en viktig komponent för barnets smärtrelaterade funktionsförmåga.14,15 Sammantaget är resultaten från ACT-baserade studier lovande, men fler studier behövs för att bekräfta tidigare studier samt för att undersöka effekterna av individuell jämfört med gruppbaserad behandling. Syften Pilotstudiens syften var att för ungdomar med långvarig, funktionsnedsättande smärta, preliminärt • utvärdera effekterna av en ACT-baserad intervention, genomförd i grupp eller individuellt, på funktionsförmåga (smärtinterferens,

Automatiserad mätning av ledspringeavstånd och bentäthet vid tidig RA

Reumatoid artrit (RA) är en inflammatorisk systemsjukdom som bland annat kan leda till bendemineralisation och broskdestruktion. Framför-allt broskdestruktion kan påverka funktionen hos patienter med RA negativt,1 vilket motiverar utveckling av metoder för tidig diagnostik och behandling. RA engagerar främst små leder, såsom metakarpofalangeala (MCP) och metatarsofalange-ala (MTP), vilka visualiseras väl med slätröntgen.2 Globalt sett är slätröntgen den vanligaste modaliteten vid radiologisk bedömning av RA. Fördelen med slätröntgen jämfört med andra modaliteter, som magnetresonanstomografi och ultraljud, är bland annat att teknologin finns tillgänglig globalt och att bilderna kan efterhandsgranskas. Det är även möjligt att mäta strukturell skada och sjukdomsprogression samt utvärdera effekt av terapi.3 Inom klinisk forskning används den modifierade Sharp van der Heijde-metoden (SHS), som är en manuell metod, för bedömning av ledspringeförträngning (joint space narrowing, JSN) och erosio-ner (ER). JSN mäts på en skala från 0 till 4, där 0 innebär ett friskt brosk och 4 ett totalt destruerat

Rökning är en välkänd riskfaktor för att utveckla reumatoid artrit (RA), men den bakomliggande mekanismen är inte fullt klarlagd. I en tidigare studie visade vi att rökning kan bidra till autoimmun sjukdom genom att begränsa uttrycket av den inhibitoriska co-receptorn PD-1 (programmerad död-1) på ytan av cytotoxiska CD8+-T-celler. De cytotoxiska T-cellernas huvudsakliga funktion är att skydda kroppen mot virala infektioner och cancer genom att gå till direkt attack mot infekterade eller maligna celler. Det finns också en växande förståelse för cytotoxiska T-cellers roll vid autoimmun sjukdom. PD-1 har en viktig funktion i att motverka olämplig aktivering av T-celler, men är också en av de främsta markörerna för T-celler som på grund av långvarig exponering för antigen försatts i ett utmattat tillstånd med drastiskt dämpad pro-inflammatorisk aktivitet. Att blockera PD-1 för att åstadkomma ett gedignare T-cellsförsvar har de senaste åren blivit en mycket framgångsrik metod för behandling av cancer. Att autoimmuna

Karaktärsmognad kan skydda barn och ungdomar från aggressivt beteende

Rökning har sedan länge varit en känd riskfaktor för reumatoid artrit (RA) i flera olika skeden av sjukdomen. Man har dessutom sett att rökning påverkar serumnivån av survivin. Survivin är ett protein som främst är studerat inom cancerforskningen, eftersom det är nödvändigt under celldelningen och bromsar naturlig celldöd (apoptos). Dock har survivin nu blivit intressant inom forskningen om autoimmuna sjukdomar,1 och det har visat sig vara en potentiell tidig markör för RA. Rökning associeras med ökad survivinproduktion och minskad mängd miRNA Vår forskargrupp har nyligen publicerat en studie i BBA Molecular Basis of Disease2 där vi konstaterade att rökning ökar produktionen av survivin, såväl serumnivån av proteinet som mängden survivin-RNA i leukocyter, och även antalet isoformer av survivin (figur 1A). De patienter med RA som producerade alla varianter av survivin hade också högst serumnivåer av proteinet och högst transkription av survivin-genen i blodcellerna (figur 1B, C). Den grupp patienter som

#Senaste Tidskrifter

Reumatologi

Nr. 33 • nov 2017
ÅRGÅNG 9
  • långvarig smärta
  • SLE
  • myosit och sklerodermi

EULAR 2017

#

Reumatologi

Annette Sverker,

Annette Sverker,
med.dr

Korosh Hekmat,

Korosh Hekmat,
med.dr, överläkare

Tomas Ekström,

Tomas Ekström,
professor