Smärta är allmänt förekommande i den vuxna befolkningen och en av de vanligaste orsakerna till att patienter söker vård. Efter rygg- och knäsmärta är smärta i ansiktet den vanligaste kroniska smärtan. I ansiktet är smärtan oftast relaterad till temporomandibulär dysfunktion (TMD).1 TMD är ett samlingsbegrepp för symtom som kommer från käkled, käkmuskulatur och kringliggande strukturer. Vanliga symtom är smärta vid gapning/tuggning, käkledsljud och svårigheter att gapa. Omkring 10 procent av den vuxna befolkningen drabbas av TMD-smärta och ungefär hälften av dessa bedöms även ha ett behandlingsbehov. De flesta individer med TMD kan behandlas framgångsrikt utifrån nationella riktlinjer för tandvården.2 Studier har däremot visat att TMD är både underdiagnostiserat och underbehandlat i tandvården i dag.3 Ur ett etiskt perspektiv är det inte rätt att en stor andel individer med TMD inte omhändertas i vården. Orsakerna till TMD är multifaktoriella och måste alltid bedömas individuellt. Kvinnor i arbetsför ålder drabbas ungefär dubbelt

Långvarig smärta är vanligt förekommande hos barn och ungdomar, och en stor andel av dem som drabbas rapporterar funktionsnedsättning och samsjuklighet såsom ångest och depression.1,2 Vidare är långvarig smärta hos barn relaterad till stress och ohälsa hos föräldrarna, dysfunktionella familjemönster samt omfattande samhälleliga kostnader.3-5 Acceptance and Commitment Therapy (ACT) utgör en vidareutveckling av kognitiv beteendeterapi med det huvudsakliga målet att åstadkomma ökad psykologisk flexibilitet, det vill säga förmåga att agera i linje med långsiktiga mål och personliga värden också i närvaro av störande symtom som smärta.6 Det finns starkt vetenskapligt stöd för ACT vid långvarig smärta hos vuxna,7 men hittills har endast ett fåtal studier genomförts med barn och ungdomar. Existerande studier har dock visat goda resultat med avseende på ökad funktionsförmåga8-13 vid både individuell och gruppbaserad ACT-behandling. Vidare har psykologisk flexibilitet hos föräldrar utifrån tvärsnittsstudier förts fram som en viktig komponent för barnets smärtrelaterade funktionsförmåga.14,15 Sammantaget är resultaten från ACT-baserade studier lovande, men fler studier behövs för att bekräfta tidigare studier samt för att undersöka effekterna av individuell jämfört med gruppbaserad behandling. Syften Pilotstudiens syften var att för ungdomar med långvarig, funktionsnedsättande smärta, preliminärt • utvärdera effekterna av en ACT-baserad intervention, genomförd i grupp eller individuellt, på funktionsförmåga (smärtinterferens,

Traumatiska ryggmärgsskador drabbar årligen cirka 120 personer i Sverige. En ryggmärgsskada medför funktionspåverkan och komplikationer från flertalet organsystem. Utöver den uppenbara förlamningen lider många personer med ryggmärgsskador av en rad andra funktionsnedsättningar, såsom känselbortfall, blås- och tarmdysfunktion, trycksår, spasticitet, sexuell dysfunktion och smärta. Traumatiska ryggmärgsskador diagnostiseras kliniskt enligt ISNCSCI (International Standards for Neurological Classification of Spinal Cord Injury), som är ett internationellt vedertaget klassifikationssystem.1 ISNCSCI består av två huvudkomponenter. Den första komponenten är bestämning av den neurologiska skadenivån, det vill säga det mest kaudala segmentet av ryggmärgen med normal funktion. Den andra komponenten bygger på American Spinal Injury Association Impairment Scale (AIS) och avhandlar kvarvarande funktion (sensorisk och motorisk) nedanför den neurologiska skadenivån. AIS har fem skalsteg, A till E, där AIS A motsvarar ett, vid klinisk undersökning, komplett bortfall av såväl känsel som viljestyrd motorik i de mest sakrala segmenten av ryggmärgen (S4–S5). Praktiskt innebär kompletta skador, det vill

För väl selekterade patienter är operation av ländryggsdiskbråck en framgångsrik behandling för att minska den utstrålande nervrotssmärtan. Särskilt gäller detta i det korta tidsperspektivet; långsiktigt är resultaten osäkrare.1,2 Vid långtidsuppföljningar av patienter har det visat sig att för patienter med kvarvarande besvär är de psykosociala faktorerna viktiga för smärtupplevelse och funktionsförmåga.3-5 Paralleller kan dras till ospecifik ländryggssmärta, där dessa faktorer anses vara relaterade till varandra och modulera smärtupplevelsen samt ha stor betydelse för övergången från akut till långvarig smärta.6 Många patienter med ländryggsdiskbråck har generella degenerativa förändringar i ryggen, vilka kan ge besvär som patienterna måste kunna hantera och anpassa sig till i sitt fortsatta liv. Coping med smärta kan definieras som kognitiva och beteendemässiga ansträngningar för att kunna hantera och kontrollera smärtans negativa inverkan på en individ.7 Patienters copingstrategier kan vara passiva eller aktiva. Katastroftankar, liksom ett beteende som innebär undvikande av rörelser och aktivitet, är en negativ orientering

År 2009 infördes en statlig rehabiliteringsgaranti i Sverige. Rehabiliteringsgarantin omfattade personer i yrkesverksam ålder (16–67 år) som var eller riskerade att bli sjukskrivna till följd av icke-specifika smärttillstånd i rörelseorganen eller lindrig/medelsvår psykisk ohälsa. Målsättningen var att förebygga eller minska sjukfrånvaron i dessa grupper genom att öka tillgängligheten till evidensbaserade behandlingsmetoder.1 Rehabiliteringsgarantin genomfördes genom en överenskommelse mellan Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting (SKL). Samtliga landsting accepterade att införa rehabiliteringsgarantin på primär- och specialistvårdsnivå. Landstingen ersattes per behandlingsserie; multimodal rehabilitering (MMR) med 45 000 kronor och psykoterapeutiska interventioner, som kognitiv beteendeterapi (KBT), kognitiv terapi eller interpersonell psykoterapi (IPT), med 15 000 kronor. Stimulera kompetensutveckling och rekrytering Tanken med de ekonomiska incitamenten var att stimulera till kompetensutveckling och rekrytering samt att öka tillgången till evidensbaserade behandlingar. När det gäller utbetalning av ersättningarna har det dock sett olika ut i landstingen; de kan ha utbetalats till respektive vårdenhet eller helt eller delvis stannat på central

Sportfallskärmshoppning är en extremsport med över 200 000 utövare globalt som utför mer än fem miljoner hopp årligen. I ett typiskt sportfallskärmshopp decelererar hopparen tvärt från 210 till 30 kilometer i timmen vid skärmens utveckling, varav merparten av inbromsningen sker i ett inledande ryck, känt som fallskärmens öppningschock (’parachute opening shock’). Denna chock omfattar en ögonblicklig accelerationsförändring som roterar hopparen från en ”magliggande” till en ”upprätt” position, vilket kan jämföras med en frontalkrock där bilens säkerhetsbälte fixerar bålen men tillåter huvudet att röra sig fritt framåt. Nackens posteriora muskulatur kan därför antas vara speciellt utsatt vid detta moment, förutsatt att hopparen väljer att stabilisera nacken vid inbromsnin-gen. Vanligt med nacksmärta Bland sportfallskärmshoppare har öppningschocken länge varit en känd orsak till nacksmärta som både påverkar det dagliga livet och idrottsprestationer negativt.1 Detta stöds av en epidemiologisk studie från 2013, där ett stort antal hopp det senaste året och hög skärmbelastning identifierades som

#Senaste Tidskrifter

Smärta

Nr. 12 • dec 2015
årgång 4
  • Icke-specifika smärttillstånd
  • Diskbräcksoperation
  • Ryggmärgsskador
#

Smärta

Björn Bragée,

Björn Bragée,
specialist i smärtlindring

Dagmar Westerling,

Dagmar Westerling,
docent, överläkare

Jens Draiby,

Jens Draiby,
specialist i rehabiliterings-
och allmänmedicin samt smärtlindring